Välkommen till ALBO HÄRADS HEMBYGDSFÖRENINGS HEMSIDA

 

Lite NOSTALGI - 1:

 

2018-03-27

 

Nostalgi ? Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19 årige schwesiske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för hemlängtan.

Numera är nostalgi en vitt utbredd populär önskan att i tankevärlden återkalla historiska liv och tidevarv.

I nuläget begränsar vi oss till 2 sidor. På sidan 1 finns enbart JORDBRUKET.

2016-12-02 - 2018-03-27 JORDBRUKET :

Sidan inleds med den viktiga bearbetningen av jorden. På den första bilden plöjs det med oxar. På övriga bilder plöjs det med par i hästar.

Även här plöjs det med par i hästar, men här med två par hästar. På andra bilden plöjs det med tre hästar.

Hästarna ersattes succesivt med traktorn. En del tunga osmidiga traktorer, som så småningom ersattes med olika typer efter behov.

Nu har vi visat plöjning med hästar och utvecklingen från hästar till traktorer. Avslutar denna delen med traktorn i nutid. En modern arbetsplats 2018.

Nu fortsätter vi med nästa steg i nearbetningen av jorden före sådd.

Den fortsatta bearbetningen av jorden efter plöjning, har från början skett med blod svett o tårar, vilket framgår av den första bilden ovan och fortsate med oxens eller hästens hjälp. Enkla hemgjorda redskap, som efterhand utvecklades efter häst eller hästar. På den tiden behövdes inga löparbanor. Det var många steg efter hästarna.

Den jordförberedande delen avslutas ovan genom att visa några exempel från dåtid och nutid. Nu fortsätter vi med så och sätta.

Första bilden visar hur man sådde för hand. Bilderna 2 och 3 visar en vanlig syn när såmaskinen kommit och hästarna drog densamma. I början gick man efter såmaskinen, men så småningom kom man på att en bräda att stå på var idealet. Idag styrs allt från traktorhytten. Allt manuellt, vilket visas på bild 4.

Första bilden är från 1920-talet och andra bilden ovan är förmedlad av Åke Hansson och visar Orvar Hansson hemma på permission för att så betor 1939.

Bild 1) Gödningsspridare. Bild 2) Högertraktorn med radsåningen efter och vänstertarktorn med ringvält. De två övriga bilderna visar teknikens snabba utveckling.

Efter sådden skall marken tryckas till (ringvältas).

Ännu en gång fick bonden förr i tiden följa hästen eller hästarna i arbetet. Påhittigheten löser förr eller senare problemet, som bild 2 visar. På bild 3 trumlas gräset. Traktor med ringvält på bild 4.

Vi bryter av här mellan sådd och skördar med några nostalgiska bilder. De här föremålen med nostalgivärde finns att beskåda på Blåherremölla.

Efter sådd kommer skörd. Här ovan visas höskörden som höggs med lie. Det krävdes både styrka och teknik för att klara av detta. Höet räfsades ihop för hand, men ersattes så småningom med enkla redskap dragna av hästar.

Första bilden är förmedlad av Åke Hansson. Orvar Hansson med två medhjälpare vid höskörd. Bilden tagen på gårdsplanen i Hjälmaröd 1939. Bakom står hästarna redo med sluffavagnen. Det tunga arbetetfortsatte under många år och allt togs tillvara. Hästaräfsan samlade ihop det sista. (Bild 3). På bild 4 hässjas höet för att torka.

Att åka hölass var både spännande och roligt. På bild 2 är det höskörd med lastbil på gårdsplanen hos Orvar Hansson i Hjälmaröd 1939. Sluffavagnen efter häst var det vanligaste sättet att få hem skördarna förr i tiden.

Här ovan syns utvecklingen tydligt. På den första bilden måste hölasset stickas upp på höloftet. På andra bilden har lien ersatts med slåttermaskin efter hästar. På tredje bilden lastas pressade balar för transport hem till gården där balarna oftast lastades in med transportband. På den fjärde bilden skördas och transportera höet löst för att läggas i ensilage.

Tiden går vidare och första bilden visar pressade stora tunga ruller eller balar, som i nutid plastas för bevarande som ensilage till djuren.

 

Nu är det dags för sädskörden:

När lien kom var det till en stor hjälp. Dessförinnan skar eller rycktes säden av enligt hörsägen. På Glimmebodagården är det en tradition att hugga med lie, samla och binda kärvarna med deras egna strån som förr i tiden.

Första bilden är en självavläggare, självbindare, där hästarna spänts ifrån efter dagens arbete. Andra och tredje bilden visar detsamma, men i arbete. Ett lass åker hem på fjärde bilden till logen eller stacken inför tröskning.

Traktorn ersatte hästarna även i detta arbetet. De tre sista bilderna är från skördearbetet på Glimmebodagården. Johan Lindgren sitter på självbindaren och Hans Nilsson på traktorn.

Hästräfsan användes alltid för att fånga upp allt som fanns kvar. Det var ofta gammelfarfar som hade det ärofyllda uppdraget. Inget fick förspillas. Bild 2 visar slagtröskning och bild 3 visar vandring. Bild 4 visar ett piggaverk.

Bilderna ovan visar utvecklingen från den gamla tröskan till den nutida rationella skördetröskan.

BETSÅDD och SKÖRD:

Hur de första betfröna såddes har jag ännu så länge ingen kunskap om. Jag minns att en radsåningsmaskin ställdes in på mitten av 1950-talet för att så betfrön på lagom bredd mellan raderna och så tunt i raderna som möjligt. Vi som har gallrat betor vet att raderna var oftast tjocka, så det perfekta fanns inte då. Det krävdes människohänder.

Betodlingarna var för många förr i tiden en säker inkomstkälla. Bild 1 visar kontroll av frönas grodbarhet. Efter sådden kom gallringen ganska snabbt (Bilderna 2-3 och 4). Att krypa med betraden mellan benen och låta en betplanta stå kvar på lagom avstånd var ett drygt arbete för ryggen, men pengarna behövdes.

Idag sås betorna med moderna maskiner och engångsfrö, som innebär att gallringsmomentet försvunnit.

Arbetet med att hålla betorna rena från ogräs genomfördes både manuellt och maskinellt som framgår av bilderna. På fjärde bilden står betorna fint i rader.

Betgrepen (bedegreben) var ett bra hjälpmedel när betorna skulle tas upp. Kallt och tungt arbete. Betblasten nackades av för hand. En snabb person nackade en beta under tiden en var i luften på väg till bethögen, samtidigt som en landade. Sedermera blev det naturligt att med maskin lossa betorna för att spara onda ryggar. Även lastningen skedde med ryggkraft. Förr gick transporterna med häst och vagn till järnvägsstationen för vidarebefordran till sockerbruket. (Se bilder här nedanför).

Idag är allt maskinellt och sockerbruket ligger i Örtofta. (Finns endast ett i Sverige).

 

Att sätta och plocka potatis:

Bild 3: Sixten Ring med dåtidens potatissättare (1960 ?). På sättaren sitter svärfar Valfrid Hansson med barnbarnet Eva Ring. Den sista bilden är i nutid.

Bild 1 visar uppställd harpa. Här sorteras potatisen i storlekar, vilket syns bättre på bild 2. Gänget på bild 3 skall nu fylla sina hinkar med den storlek som sorterats till sättpotatis och börja sätta potatis. Den sista bilden är nutid.

Alla fem bilderna visar hur man på olika sätt plockar potatis.

Manuell plockning och manuell lastning och tömning. Vi avslutar med några moderna potatisupptagare.

Sidan är nu efter många dagars och timmars arbete omarbetad. Den stora skillnaden förutom fler nostalgiska bilder är ett försök att skildra utvecklingen fram till nutid. Med den snabba tekniska utvecklingen är även det nya snart nostalgi. Hoppas sidan ger många intryck av en för oss viktig näring. Har du/ni bilder som skulle komplettera sidan är vi tacksamma om vi får låna dessa för att scanna av.

 

Sidan avslutas med några bilder på hjälpmedel i svunna tider.

Bild 1)Nils-John Ring kör bort sten på 50-talet. Bild 2 och 3) Dåtidens hjälpmedel, rullebör av trä med trähjul. Bild 4. Den gamla tidens mjölkakanna visas.