Välkommen till ALBO HÄRADS HEMBYGDSFÖRENINGS HEMSIDA

 

Lite NOSTALGI - 2:

Lite TV-historia samt

FRUKT och FISKENÄRINGEN.

 

2018-07-23:

 

Nostalgi ? Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19 årige schwesiske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för hemlängtan.

I nuläget begränsar vi oss till 2 sidor. Här på sidan2 kommer efterhand BLANDAT, FRUKTODLING och FISKE.

Överst vid varje tema kan ni avläsa datumet för den senaste ändringen.

Vi inleder sidan med lite nostalgi under temat BLANDAT med en tillbakablick om TV inslaget i våra hem.

TV-Premiär var den 29 oktober 1954.

 

Maj-Britt Nilsson och Jens Mathisen var med i det första svenska TV-programmet.

 

LITEN HISTORIK:

1948. Den första svenska TV-sändningen från Teknis i Stockholm leds av två unga tekniker Björn Nilsson och Hans Werthén. Maj-Britt Nilsson läste dikt i det första programmet. Severin visade hattar. Papegojan Gocki sade fula ord. Brita Borg sjöng. Hyland ledde.

 

1950. Liseberg ordnar provsändningar i regi av ett engelskt bolag. Per-Martin Hamberg programchef. Åke Falck programledare. Man gav bland annat "Hopsvetsade" av Eugene O´Neill. - Samma år sänds nobelfesten i Konserthuset i Stockholm till publik som satt på Royal-biografen.

 

1954. Till allmän överraskning får Sandrews tillstånd att arrangera en TV-vecka. Engelska och svenska tekniker jobbar med denna vecka som blir en stor framgång och bjuder på allt ifrån Evert Taube till husmorsgymnastik. Tusentals apparater finns uppställda lite varstans i Stockholm.

Och samma år kommer så också dåvarande Radiotjänst i gång. Man fick tillstånd att göra provsändningar under tiden 1 september 1954 till 30 maj 1955. Starten skedde dock först den 29 oktober med ett program som bestod av både ett nyhetsmagasin och en väderleksrapport. Huvudprogrammet var dock en underhållning. En skål för televisionen, som var så sinnrikt hopkommen att den i själva verket skildrade televisionens 25-årsjubileum 1979! Maj-Britt Nilsson var med också denna gång och vem skulle ha varit programledare om inte Lennart Hyland. Ingvar Kjellson var festtalare.

Lennart Hyland. Typisk 1950-tals TV. Ulf Hannerz Edvin Adolphson och Sif Ruud ur Hemsöborna.

1955 fortsatte experiment och utbildningsverksamheten och detta år kom också Skåne med i det aktiva TV-arbetet. Här hade man ju kunnat titta på dansk TV ända sedan 1951, men nu fick man rätt att sända ett eget program en gång i veckan över den danska sändaren.

 

1956. Svensk TV börjar sina officiella sändningar med programmet Sigge slår på stora trumman, den 15 september.

 

1957. Åtta olika gånger har TV vädrat sin allra första succé. Kvitt eller dubbelt. Det var 1957 som man efter amerikanskt mönster gick igång med den serie som skulle betyda TV:s definitiva genombrott som ett brett folknöje. Premiären ägde rum den 12 januari 1957 och de två som tävlade var tandläkare Harry Klein som ställde upp i arkeologi och Ulf Hannerz som tävlade i ämnet akvariefiskar. Ulf "Hajen" Hannerz klarade sig briljant och blev så småningom folkidol genom att ta 10 000 kronor i sitt ämne efter att ha varit med om att skapa ett bevingat ord, slamkrypare.

 

1966. Hemsöborna. Hemsöborna sändes i sju avsnitt under 1966. Serien kom att bli en av de i särklass populäraste i svensk TV. Varje avsnitt sågs, om man då också räknar reprisen, av över 80% av svenska folket. Ändå var entusiasmen måttlig när Bengt Lagerkvist väckte förslaget. Det var en jätteproduktion och dessutom var det första gången man vågade sig på en lång serie på litterärt underlag. Romanen bearbetades för TV av Herbert Grevenius och regisserades av just Bengt Lagerkvist.

Men det är verkligen inte bara som TV-serie Hemsöborna är märkvärdig. Den skrevs 1886 av en Strindberg som genomgått en rad filosofiska faser, teism och rousseauism och vilja till samhällsförbättring. Plötsligt sätter han sig i Bayern och skriver denna den mest svenska, sköna och till synes idylliska berättelse. För här berättar han sannerligen.

Han förkunnar inte. Romanen är ett mästerverk, även om Strindberg själv inte var alldeles nöjd. Han kombinerar i denna ljuvliga skärgårdsskildring vild humor med "livets starka grymma strider" mellan överklass och underklass, mellan kvinna och man, mellan fiskare och bönder, mellan rika och fattiga. Hemsöborna innehåller allt. Det tyckte tittarna också.

Den förslagne värmlänningen Carlsson tar plats som dräng hos änkan Flod på Hemsö. Gusten, sonen i huset, ägnar sig mest åt fiske och jakt, medan Carlsson gör sig oumbärlig på gården.

 

LEK i TV. Stora famnen och Karusellen. Karusellen var ju framförallt ett begrepp i radio men visst har den även snurrat med den äran i TV och på ett litet hörn skall den väl vara med också i denna sammanställning. Enstaka karuseller sändes i slutet av femtiotalet men en regelrätt serie blev det först 1963, men även då i ett slags samsändning med ljudradio. Det var den s.k. radiovisionen som försökte binda ihop de båda medierna. Sedan minns vi ju en Karusellen-serie även från 1975.

Men redan 1959 förekom Hyland i TV-mediet med en stor lekfull underhållning som hette Stora famnen som ju i mångt lånade greppen av Karusellen.

Stora famnen betydde Hylands definitiva genombrott.

 

Den stora brevskrivardagen blev ett populärt karuselljippo 1963. Det var den 1 december svenska folket skulle skriva alla brev glömda brev. Postverket hade beviljat portofrihet för alla brev som postades den dagen. Brevskörden blev faktiskt 1 miljon brev.

 

Frufridagen (se bild 1 ovan) blev en jättesuccé på sin tid i radio. Nu försökte man göra om jippot i TV, men det program där man skulle skulle ha gjort själva den slutliga uppföljningen sändes aldrig på grund av att inspelningen av det sammanföll med Kennedys död. Men frufridag blev det trots allt.

 

DOLDA KAMERAN. Den talande brevlådan. (Bild 2 ovan) Det var i början av sextio-talet som TV importerade denna idé, som helt enkelt gick ut på att man ställde upp en osynlig kamera och med den i smyg tog bilder på folks beteende i olika besvärliga eller konstiga situationer. Alla minns väl den talande brevlådan.

 

Tages värmlandshistoria. "Nu laddar han om!" (Bild 3 ovan) Tage Erlander dök upp i Hylands hörna och berättade sin klassiska historia.

-Jo, det var en kyrkoherde i Värmland som älskade att skjuta med pistol och som hade vunnit många pris med denna färdighet.

En söndag tränade han ivrigt hemma vid knuten inför en tävling men glömde rakt bort högmässan. Men just som han knallade råkade han höra klock-klangen och satte av som ett skott till kyrkan. Där inne satt menigheten tåligt och underhölls av en komminister.

Kyrkoherden rusade upp i predikstolen lagom till dagens text men såg till sin förfäran att han var omgjordad med pistrolbältet.

Han försökte knäppa av det i smyg men som han fingrade gick det av ett skott. Kyrkofolket hoppade i bänkarna och prästen dök upp i predikstolen utom synhåll för att kvickt få av pistolhölstret.

Då reste sig klockaren, en gammal knekt väl förfaren i fältmässiga övningar, och ropade med tordonsröst:

- Gubbar och käringar, huk er i bänkarna - för nu laddar han om!

 

HEM TILL BYN. ( Bild 4 ovan) Hem till byn av Bengt Bratt är den hittills längsta svenskproducerade TV-serien. Hela 20 avsnitt hann det bli. 20 avsnitt utan bloddrypande raffel, snabba bilar, tjusiga drinkar eller överdriven sentimentalitet.

Det blev 20 avsnitt bilder från den tidens Sverige, sett med Bratts känsliga öga, och berättad med hjälp av Jackie Södermans regi.

Hem till byn tecknade bilden av en alldeles ordinär svensk landsortsby, avfolkningshotad och problemfylld.

Serien spelades signifikativt npg in i byn Ödenäs....

Man använde i stor utsträckning autentiska hemmiljöer och Ödenäsbefolkningen bistod själva med råd och dåd.

 

Bröderna Cartwright kommer många av oss ihåg. Bild ovan.

 

Lasse Holmqvist och den skånska TV-historien. Bild 2 ovan. Malmö TV:s historia kan i hög grad anses vara Lasse Holmqvists. Trots Fråga Lund-program, musikfrågor och mycket annat har den brede skåningen på ett mycket särpräglat sätt gett de skånska programmen deras karaktär. Det började förstås med Bialitt, året var 1961 och det programmet blev ju en enorm framgång både för Lasse personligen och för Malmö-distriktet.

Det skulle ta många år innan Bialitt-miljön-som för övrigt aldrig var autentisk utan uppbyggd i studion av skickliga scenografer-var uttjänad. Lasse fortsatte då med en rad underhållningar, där hans gemyt och lätthet att få kontakt med människor firade stora triumfer. Det blev en rad träffar; Julträffar, onsdagsträffar och till slut nånting som hette Lördagsträffen

 

Raskens:(Bild 3 ovan).Gustav rymmer från sin drängtjänst efter att ha slagit sin husbonde. Han tar värvning som indelt soldat och blir soldat Rask vid Konga kompani av Kongl. Kalmar regemente. Han kan ta sitt soldattorp i besittning och gifter sig med den duktiga pigan Ida.

 

Kan ni inte se på TV en stund barn....

Jo, visst kunde vi och gjorde vi. Dockor var en bra form, fann man. Andy Pandy var en marionettdocka som uppträdde tillsammans med björnen Teddy och dockan Lo. Snart brummade hela Sverige: Jag heter Humle och jag heter Dumle. Nästa klassiska docka var Televinken (Se bild 4 ovan). Marionetten som började som TV-hallå tillsammans med Anita Lindman, men som blev egna program, lika populära för små som stora. Ola Lundberg är Televinkens nasala och lite lagombeskäftiga röst. Anita Lindman svarar så gott hon kan på hans naiva men bestickande frågor.

 

En liten sammanställning av TV-underhållningen under de första 20-30 åren. Kenneth Olsson

2017 - 03 - 08 -- 2018-03-15: FRUKTODLINGARNA:

Det hela började med att Henrik Åkesson i slutet på 1800-talet planterade de första äppelträden i en odling som blev Sveriges första odling för kommersiellt bruk. Sonen Ivar startade Musteriet 1935 och 1950 tog Ivars son Ingvar över och därmed tog en stark utvidgning och utveckling fart. Under Ingvar Åkessons ledning kom en betydande legotillverkning igång och verksamheten växte. Ingvar var en äkta entreprenör som prioriterade långsiktigheten före snabba resultat. Den långsiktiga viljan och tron på fruktens möjligheter och utvecklingsmöjligheter ligger som en stark bas i synsättet fortfarande, naturligtvis kompletterat med behovet av en vettig resultatutveckling. Resultat skapar förutsättningar.

Idag äger Kristina Levinsson (f. Åkesson), brodern Bengt Åkesson och VD Thomas Jensen företaget.

Vinterbilder från förr i tiden. Fruktträden förr i tiden var båda stora i omfång och höga. Klippningen sköttes manuellt på vintern enligt gamla regler.

En härlig vandring i en gammal fruktodling vid blomningen. Numera benämns dessa som kulturträd och ersätts med spaljéodlingar. Enormt vackra vyer när fruktodlingarna blommar.

Hjälpmedel från förr i tiden. Den tredje bilden är förmedlad av Åke Hansson. Han skriver - Min far Orvar Hansson och min farfar sprutar äppelträd 1942. Lägg märke till att Orvar har slips dagen till ära, när han skall fotograferas. Han tror inte att hålet på byxorna syns.

Utvecklingen inom näringen är enorm ur alla perspektiv från bearbetning av jorden, plantering, vård, behandling, plockning, förvaring, förädling till färdiga produkter att konsumera året om.

Välkommen till Äppelriket

Äppelriket Österlen är ett medlemsföretag som ägs av 94 fruktodlare runt om i Skåne, Småland och nu även en odling i Östergötland. Huvuduppgiften är att sälja och marknadsföra sina medlemmars frukt. Vi lagrar, sorterar och packar frukten i vårt centralpackeri i Kivik, samt ute i odlingarnas egna packerier. Vi använder namnet Äppelriket som varumärke.

Vi skördar årligen 10-14 miljoner kg frukt. Ungefär 85 % av skörden är äpple, 10 % päron, 4% plommon och 1 % bigaråer. Våra kunder är samtliga större fruktgrossister i Sverige. Viss export förekommer till Danmark, Finland och Norge. Vårt kontor finns i Kivik.

Logo varumärket. Bild 2: Dessa Frida äpplen plockades den 20 oktober 2016. Efter sortering i packeriet har de funnits till försäljning i butikerna.

1) Bertil Holm på traktorn i Hjälmaröd hos Orvar Hansson. Den lilla "husvagnen" användes för att hämta äppleplockare till odlingen, samt till pausrum. Bilden är från 1955. 2) Elin Frid i fruktodlingen 1954. (Förmedlad av Bertåke Holm). Bild 3 är från 1940-talet och tagen på Olofsbergs fruktodling. På bilden syns Gösta Sjölin.Förmedlat av Bertåke Holm. Även bild 4 är förmedlad av Bertåke Holm. Bilden är från 1954. Bertil Holm omgiven av flickor i fruktodlingen.Från vänster Anne-Marie Olsson, Gunnel Hansson, Bertil holm, Anna Svensson och längst till höger Elin Frid.

2017 - 03 - 08 -- 2017 - 10-26: FISKENÄRINGEN.

Under 400 år, från 1100-talet till 1500-talet, pågick den stora sillrushen i Skåne. Förhållandena, som i fråga om t. ex. Skanör är kända i detalj, har haft sin motsvarighet i andra kustsamhällen och alltså även i Kivik.

När säsongen började slog man läger vid stranden och bodde i mer eller mindre provisoriska hus och hyddor. Ordet fiskeläge skrevs förr fiske-läger. Stränga ordningsföreskrifter reglerade verksamheten. Kungens fogde red runt i de olika lägren och läste upp bestämmelserna. På S:t Lars dag den 10 augusti började man fisket. Man samlade till gudstjänst ute i det fria eller i kapellet, bad om god fiskelycka, och så gick båtarna till sjöss med sina garn.

Man kan med lite fantasi föreställa sig hur det kunde se ut i bukten när fiskesäsongen pågick som bäst. Ute på redden låg de tyska koggarna till ankars och lastade silltunnor från småbåtar som rodde ut från land. Inne på stranden var kvinnor sysselsatta med att rensa och salta in. De tyska köpmännen vandrade omkring som överhetspersoner eller stod vid vågen och kontrollerade. Strandängen söder om samhället användes för köpmännens behov, senare även området norrut, Gröningen. Här var det under säsongen stor marknad med brokigt folkliv och alla sorters köpenskap. (Citat ur boken om Kivik av Inge Löfström).

Bilderna ovan är ännu så länge inte nostalgi, men väl unika. Jag fångade bilderna under sensommaren 2016, när Mats Olsson, Alf-Åke Nilsson och Jan Johansson arbetade med fiskeredskapen på Hällevik. Mats Olsson hämtade samtidigt några ålar från sumpen.

Ålfisket börjar när höstmörkret tätnar. Det pågår fram i december, beroende på väder och vind. Fiskenäringen lever idag på en tynande nivå. Några få fiskare finns kvar på Kivik och Vitemölla.

EKA i vinteride på Vitemölle. Samma EKA sommartid.

Kunskap om fiskerinäringen hämtad från Havsmiljöinstitutet:

Frågor om samspelet mellan samhället och havet rör ofta fiskerinäringen. För att allmänhet, politiker och forskare ska kunna bedöma fiskerinäringens betydelse är till exempel ekonomiska fakta viktiga. Det är viktigt att veta hur lönsamhet, försäljningsvärde och sysselsättning har utvecklats inom fiskerinäringen. Ofta behövs tidsserier för att kunna sätta saker och ting i relation med andra samhällsföreteelser.

Nu finns det ett stort "men". Dessa uppgifter är inte lätta att få fram från befintliga statistikbaser. Helgjutna sammanställningar av svenskt fiske har senast uppdaterats 2005. Statistik finns sammanställd av Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Statistiska Centralbyrån.

Antalet personer med yrkesfiskarlicens var 1970 ca 8000 och år 2005 strax under 2000. Fram till 1995 fanns även binäringsfiskare vilka är inkluderade.

Sysselsättningen är intressant att jämföra med fångsternas storlek. En sammanställning under ungefär samma period visar inget enkelt samband mellan totalfångst och antalet yrkesfiskare.

Svensk fiskfångst = den totala fångsten av fisk och skaldjur fångade av svenska fiskare, var strax under 300 ton år 1970 och ca 250ton år 2005 och strax under 200 ton 2010.

De senaste 40 åren har fiskerinäringen genomgått en genomgripande teknisk utveckling som gör att det inte behövs lika många fiskare längre.

Torskfisket i Östersjön var stort och betydelsefullt under 1980-talet man har därefter minskat i omfattning.

Värdet av svenskt fiske. År 1970 var värdet ca 240 miljoner, 1990 ca 800 miljoner och 2008 ca 1200 miljoner kronor.

Det finns fler än fiskare som försörjer sig på fisket. År 2008 bedrev 214 fiskberedningsföretag verksamhet på 225 ställen. Sedan 2001 har antalet företag ökat med 21 procent från 177 stycken medan antalet anställda minskat med 3,5 procent från 1 935 till 1 773. Flest företag återfinns i Västra Götaland med 81 stycken.

1: Ett dokument hämtat ur boken I ÖSTERLEN av G. W:son Cronquist 1953 över gamla fiskebodar på Knäbäck. 2: En 1940-tals bild av fiskeläget Knäbåck.

ÅLFISKET

Ett stycke historia hämtat ur Harald Åkerlunds bok; Fiskeläget Knäbäck.

 

Många av drätterna hade samma namn som 1692 ännu på 1900-talet. Ålfisket vid "Knäbäcks lämning" omfattade då "Öståkra och Bäckadrätterna. Det var här två Bäckadrätter, av vilka den södra var sammanhängande med Björnadrätten. De som 1692 kallades Bleekens Farensdrätterna hade fått andra namn. Denna benämning har tolkats som "Blekingsfarardrätten", vilket låter antagbart, men det är möjligt att namnet hade något annat ursprung? "Träsko- och Anders Torndrätterna" fanns kvar, likaså Elvakullsdrätterna, som låg mitt för Elvakullen, en liten bokträdsdunge något norr om Killehusen. Namnet hade sannolikt ingenting att göra med "älvor", som ofta påståtts, utan torde ha uppkommit av att dungen förr innehöll elva träd. I min barndom fanns det kvar bara fem eller sex träd och senare torkadet ytterligare ett eller ett par. Hästadrätten hade sitt namn efter den större bokdungen, "Hästen", mittför Killehusen. Kanske påminde dennes kontur ursprungligen om en häst?

I regel var 2-4 drätter sammanslagna till ett fiske, som arrenderades av två eller tre fiskare. Var man bara två om fisket hade man en "lajekar" till hjälp. Denne hade oftast lön i form av en viss andel av fångsten. Till varje fiske hörde en ålabo (och ibland två). Dessa bodar låg vanligen till hälften ingrävda i den branta brinken, som reser sig till en höjd av mellan 10 och 20 meter på ett avstånd av ca 40 meter från "háborren".

Ålaboden mitt för Knäbäck kallades "Knäbäcks länning" (landning). Söderut låg i ordning "Bassaboen", "Änglaboen", " Knattje(Knekte)boen","Killehusalänning"," Lövdalaboen", och "Stenöraboen". Norr om Knäbäck låg "Villaboen" och norr om Julebodaån följde närmast "Backaboen", "Holmaboen", Lájsa-(laa-)boen" och "Svärjareboen".

Före Kronans övertagande av området mellan Juleboda och Verkeåarna, då skjutfältet anlades, var Christinehovs gods ägare till alla fiskena här. Arrendeavgifterna erlades till en del i ål och resten i kontanter.

 

Drätt och Rätt - Ålarv. (Wikipedia)

Ålakusten är indelad i 140 drätter. Den som äger, eller arrenderar, en drätt har ensamrätt till ålfisket.

Bara här längs Ålakusten lever åladrätterna kvar.