Välkommen till ALBO HÄRADS HEMBYGDSFÖRENINGS HEMSIDA

 

Lite NOSTALGI - 2:

 

2016-12-01:

 

Nostalgi ? Begreppet myntades ursprungligen år 1678 av den 19 årige schwesiske läkarstudenten Johannes Hofer som en medicinsk diagnostisk term för hemlängtan.

I nuläget begränsar vi oss till 3 sidor. Här på sidan2 kommer efterhand FRUKTODLING och FISKE.

Överst vid varje tema kan ni avläsa datumet för den senaste ändringen.

2017 - 03 - 08 -- 2017-08-04: FRUKTODLINGARNA:

Det hela började med att Henrik Åkesson i slutet på 1800-talet planterade de första äppelträden i en odling som blev Sveriges första odling för kommersiellt bruk. Sonen Ivar startade Musteriet 1935 och 1950 tog Ivars son Ingvar över och därmed tog en stark utvidgning och utveckling fart. Under Ingvar Åkessons ledning kom en betydande legotillverkning igång och verksamheten växte. Ingvar var en äkta entreprenör som prioriterade långsiktigheten före snabba resultat. Den långsiktiga viljan och tron på fruktens möjligheter och utvecklingsmöjligheter ligger som en stark bas i synsättet fortfarande, naturligtvis kompletterat med behovet av en vettig resultatutveckling. Resultat skapar förutsättningar.

Idag äger Kristina Levinsson (f. Åkesson), brodern Bengt Åkesson och VD Thomas Jensen företaget.

Fruktträden som vi minns från förr. Numera benämns dessa som kulturträd och ersätts med spaljéodlingar.

Välkommen till Äppelriket

Äppelriket Österlen är ett medlemsföretag som ägs av 94 fruktodlare runt om i Skåne, Småland och nu även en odling i Östergötland. Huvuduppgiften är att sälja och marknadsföra sina medlemmars frukt. Vi lagrar, sorterar och packar frukten i vårt centralpackeri i Kivik, samt ute i odlingarnas egna packerier. Vi använder namnet Äppelriket som varumärke.

Vi skördar årligen 10-14 miljoner kg frukt. Ungefär 85 % av skörden är äpple, 10 % päron, 4% plommon och 1 % bigaråer. Våra kunder är samtliga större fruktgrossister i Sverige. Viss export förekommer till Danmark, Finland och Norge. Vårt kontor finns i Kivik.

Logo varumärket. Bild 2: Dessa Frida äpplen plockades den 20 oktober 2016. Efter sortering i packeriet har de funnits till försäljning i butikerna. Bild 3: Visar beskärningstider i Äppelriket. (Källa Wikipedia). Sista bilden visar hur oskyddad besprutningen gick till förr.

1) Bertil Holm på traktorn i Hjälmaröd hos Orvar Hansson. Den lilla "husvagnen" användes för att hämta äppleplockare till odlingen, samt till pausrum. Bilden är från 1955. 2) Elin Frid i fruktodlingen 1954. (Förmedlad av Bertåke Holm). Bild 3 är från 1940-talet och tagen på Olofsbergs fruktodling. På bilden syns Gösta Sjölin.Förmedlat av Bertåke Holm. Även bild 4 är förmedlad av Bertåke Holm. Bilden är från 1954. Bertil Holm omgiven av flickor i fruktodlingen.Från vänster Anne-Marie Olsson, Gunnel Hansson, Bertil holm, Anna Svensson och längst till höger Elin Frid.

2017 - 03 - 08 -- 2017 - 07-30: FISKENÄRINGEN.

Under 400 år, från 1100-talet till 1500-talet, pågick den stora sillrushen i Skåne. Förhållandena, som i fråga om t. ex. Skanör är kända i detalj, har haft sin motsvarighet i andra kustsamhällen och alltså även i Kivik.

När säsongen började slog man läger vid stranden och bodde i mer eller mindre provisoriska hus och hyddor. Ordet fiskeläge skrevs förr fiske-läger. Stränga ordningsföreskrifter reglerade verksamheten. Kungens fogde red runt i de olika lägren och läste upp bestämmelserna. På S:t Lars dag den 10 augusti började man fisket. Man samlade till gudstjänst ute i det fria eller i kapellet, bad om god fiskelycka, och så gick båtarna till sjöss med sina garn.

Man kan med lite fantasi föreställa sig hur det kunde se ut i bukten när fiskesäsongen pågick som bäst. Ute på redden låg de tyska koggarna till ankars och lastade silltunnor från småbåtar som rodde ut från land. Inne på stranden var kvinnor sysselsatta med att rensa och salta in. De tyska köpmännen vandrade omkring som överhetspersoner eller stod vid vågen och kontrollerade. Strandängen söder om samhället användes för köpmännens behov, senare även området norrut, Gröningen. Här var det under säsongen stor marknad med brokigt folkliv och alla sorters köpenskap. (Citat ur boken om Kivik av Inge Löfström).

Bilderna ovan är ännu så länge inte nostalgi, men väl unika. Jag fångade bilderna under sensommaren 2016, när Mats Olsson, Alf-Åke Nilsson och Jan Johansson arbetade med fiskeredskapen på Hällevik. Mats Olsson hämtade samtidigt några ålar från sumpen.

Ålfisket börjar när höstmörkret tätnar. Det pågår fram i december, beroende på väder och vind. Fiskenäringen lever idag på en tynande nivå. Några få fiskare finns kvar på Kivik och Vitemölla.

EKA i vinteride på Vitemölle. Samma EKA sommartid.

Kunskap om fiskerinäringen hämtad från Havsmiljöinstitutet:

Frågor om samspelet mellan samhället och havet rör ofta fiskerinäringen. För att allmänhet, politiker och forskare ska kunna bedöma fiskerinäringens betydelse är till exempel ekonomiska fakta viktiga. Det är viktigt att veta hur lönsamhet, försäljningsvärde och sysselsättning har utvecklats inom fiskerinäringen. Ofta behövs tidsserier för att kunna sätta saker och ting i relation med andra samhällsföreteelser.

Nu finns det ett stort "men". Dessa uppgifter är inte lätta att få fram från befintliga statistikbaser. Helgjutna sammanställningar av svenskt fiske har senast uppdaterats 2005. Statistik finns sammanställd av Havs- och vattenmyndigheten i samarbete med Statistiska Centralbyrån.

Antalet personer med yrkesfiskarlicens var 1970 ca 8000 och år 2005 strax under 2000. Fram till 1995 fanns även binäringsfiskare vilka är inkluderade.

Sysselsättningen är intressant att jämföra med fångsternas storlek. En sammanställning under ungefär samma period visar inget enkelt samband mellan totalfångst och antalet yrkesfiskare.

Svensk fiskfångst = den totala fångsten av fisk och skaldjur fångade av svenska fiskare, var strax under 300 ton år 1970 och ca 250ton år 2005 och strax under 200 ton 2010.

De senaste 40 åren har fiskerinäringen genomgått en genomgripande teknisk utveckling som gör att det inte behövs lika många fiskare längre.

Torskfisket i Östersjön var stort och betydelsefullt under 1980-talet man har därefter minskat i omfattning.

Värdet av svenskt fiske. År 1970 var värdet ca 240 miljoner, 1990 ca 800 miljoner och 2008 ca 1200 miljoner kronor.

Det finns fler än fiskare som försörjer sig på fisket. År 2008 bedrev 214 fiskberedningsföretag verksamhet på 225 ställen. Sedan 2001 har antalet företag ökat med 21 procent från 177 stycken medan antalet anställda minskat med 3,5 procent från 1 935 till 1 773. Flest företag återfinns i Västra Götaland med 81 stycken.

Ett dokument hämtat ur boken I ÖSTERLEN av G. W:son Cronquist 1953 över gamla fiskebodar på Knäbäck.

ÅLFISKET

Ett stycke historia hämtat ur Harald Åkerlunds bok; Fiskeläget Knäbäck.

 

Många av drätterna hade samma namn som 1692 ännu på 1900-talet. Ålfisket vid "Knäbäcks lämning" omfattade då "Öståkra och Bäckadrätterna. Det var här två Bäckadrätter, av vilka den södra var sammanhängande med Björnadrätten. De som 1692 kallades Bleekens Farensdrätterna hade fått andra namn. Denna benämning har tolkats som "Blekingsfarardrätten", vilket låter antagbart, men det är möjligt att namnet hade något annat ursprung? "Träsko- och Anders Torndrätterna" fanns kvar, likaså Elvakullsdrätterna, som låg mitt för Elvakullen, en liten bokträdsdunge något norr om Killehusen. Namnet hade sannolikt ingenting att göra med "älvor", som ofta påståtts, utan torde ha uppkommit av att dungen förr innehöll elva träd. I min barndom fanns det kvar bara fem eller sex träd och senare torkadet ytterligare ett eller ett par. Hästadrätten hade sitt namn efter den större bokdungen, "Hästen", mittför Killehusen. Kanske påminde dennes kontur ursprungligen om en häst?

I regel var 2-4 drätter sammanslagna till ett fiske, som arrenderades av två eller tre fiskare. Var man bara två om fisket hade man en "lajekar" till hjälp. Denne hade oftast lön i form av en viss andel av fångsten. Till varje fiske hörde en ålabo (och ibland två). Dessa bodar låg vanligen till hälften ingrävda i den branta brinken, som reser sig till en höjd av mellan 10 och 20 meter på ett avstånd av ca 40 meter från "háborren".

Ålaboden mitt för Knäbäck kallades "Knäbäcks länning" (landning). Söderut låg i ordning "Bassaboen", "Änglaboen", " Knattje(Knekte)boen","Killehusalänning"," Lövdalaboen", och "Stenöraboen". Norr om Knäbäck låg "Villaboen" och norr om Julebodaån följde närmast "Backaboen", "Holmaboen", Lájsa-(laa-)boen" och "Svärjareboen".

Före Kronans övertagande av området mellan Juleboda och Verkeåarna, då skjutfältet anlades, var Christinehovs gods ägare till alla fiskena här. Arrendeavgifterna erlades till en del i ål och resten i kontanter.

 

Drätt och Rätt - Ålarv. (Wikipedia)

Ålakusten är indelad i 140 drätter. Den som äger, eller arrenderar, en drätt har ensamrätt till ålfisket.

Bara här längs Ålakusten lever åladrätterna kvar.