Välkommen till sidan om

Häradets kyrkor.

Albo Härads Hembygdsförening och den kyrkliga verksamheten inom häradet har alltid haft en god samverkan. Bland annat återkommer årligen Albo Härads dag och kyrksöndag.

Häradets historia bygger på nio socknar och därmed nio kyrkor. Dessutom är häradet berikat med Kiviks kapell.

Ett stort intresse finns för bevarandet av kunskapen - historien av våra kyrkor, varför vi sammanställt en del viktiga underlag att bevara.

Bland annat har citerats från boken Skånes kyrkor 1050-1949 av Claes Wahlöö.

Andrarums kyrka:

 

Kyrkan uppfördes på 1100-talet i gråsten med långhus, kor och absid. Ett vapenhus uppfördes senare, vid okänd tidpunkt, framför sydportalen. Kyrkan välvdes på 1400-talet. En mindre korsarm byggdes 1709 i söder. 1768 togs ett radikalt grepp på utrymmesproblemet, då den norra korsarmen byggdes lika bred som långhuset var långt. I realiteten revs långhuset och den nya "Verkakyrkan" bildade en ny nordostlig byggnadskropp med valmade gavlar i norr och söder. Altaret flyttades till södra korsarmen. På norra gaveln står CFP UCM 1768.

Tornet uppfördes 1817. Carl Fredrik Piper var den förste innehavaren av fideikomisset Högesta och kyrkans patronus. Hans hustru hette Ulrica Christina Mörner. Den nuvarande sakristian byggdes 1862 som ett tillägg till södra korsarmen. Då gjordes även andra ändringar på kyrkan. Det folkliga namnet "Verkakyrkan" syftar på Andrarums alunbruk som ökade bygdens folkmängd och nödvändiggjorde kyrkans utvidgning.

Kalkmålningarna i koret är från 1400-talets senare del och karaktäristiska för Everlövsgruppen. På valvkapporna syns i lätt naiv framställning evangelistena med respektive symboler.

 

Altaruppsatsen från 1742 är i svällande barock med fristående kolonner. I överstycket finns två förgyllda änglar med utfällda vingar. Med utsträckta händer hyllar de den gloriaprydde Jesus med korsstaven. Uppsatsen utfördes av den välkände bildhuggaren Johan Jerling.

 

Dopfunten är jämngammal med kyrkan. Den runda cuppan av sandsten pryds av en rundbågsfris. Tömningshål finns. Den ursprungliga foten är i ett unikt arrangemang ersatt med en "pokalfot" av brons.

 

Predikstolen från 1742 har en svällande, marmorerad korg prydd med förgyllda keruber. Den är också utförd av Jerling i barockstil med anstrykning av rokoko. Båda den och altaruppsatsen beställdes av Christina Piper på Christinehof. De representerar svensk slottsbarock och står verkligen ut i den i övriga enkla kyrkan.

Brösarps kyrka:

 

Kyrkan byggdes under 1100-talets andra hälft av gråsten med brett torn, långhus, kor och absid.

Tribunbågen och absiden pryds av romerska målningar från 1200-talet. Absidvalvet har en framställning av den tronande Jesus.

Långhuset välvdes 1411 och valven försågs med målningar.

En nordlig korsarm uppfördes på 1700-talet. Det breda tornet, norra korsarmen och större delen av långhuset revs 1860.

Tornet och de stora korsarmarna byggdes 1861. om detta vittnar kalkstensplattan ovanför västingången: UPPBYGGD ÅR 1861 UNDER CARL : D: XV:s REGERING.

 

Altaruppsatsen från 1800-talet är numera borttagen för att målningarna i absiden skall framträda.

Dopfunten är från 1175-99 och huggen i sandsten. Cuppan har tömningshål.

 

Predikstolen från ca 1600 är hög och smal. Den har kvardröjande gotiska drag med växtdekor i intarsiateknik - dessa pannåer övermålades på 1700-talet med apostlabilder. Den ursprungliga bildlösheten visar tillbaka mot reformationstidens avståndstagande från helgondyrkan.

 

På kyrkogården vilar Hanna Johansdotter, offret i det beryktade Yngsjömordet. Den svarta obeliskformade gravstenen sydost om kyrkan bär inskriften "Minne öfver Hustrun Hanna Johansd. * i N. Björstorp 14/3 1867 mördad av sin man Per Nilsson och hans moder i Yngsjö 28/3 1889 Sv.Ps.480. Den arma qvinnans böner och tårar rörde dem alls intet."

Eljaröds kyrka:

 

Kyrkan byggdes under 1200-talets första hälft i tegel med långhus (2 travéer) och rakslutet kor (1 travé). Senare slogs valv i kyrkan.

Ett vapenhus uppfördes under medeltiden framför sydportalen. Det eftermedeltida tornet rasade delvis 1719 och ombyggdes 1870 efter ritningar av arkitekt J F Åbom.

Trappgavlarna och de rundbågiga fönstren tillkom. Saktistian i öster uppfördes 1875. Betydande delar av medeltidskyrkans murverk återstår.

Patrociniet Sankta Gertrud nämns i en sockenbeskrivning från 1700-talet.

Kalkmålningar finns under putsen i långhuset och koret.

Altaruppsatsen är från 1500-talets slut eller det tidiga 1600-talet.

Den är ett baldakinaltare med fyra framförställda kolonner som bär en välvd blåmålad baldakin - en sinnebild för Himlen. Sidovingar finns och överstycket är utformat som en tempelgavel. Ett skulpterat krucifix i mitten är den enda figurframställningen. Uppsatsens grågröna marmorering - på corpus och överstyckets två portaler - visar att den ommålats i empirestil under det sena 1700-talet eller tidiga 1800-talet. I originalskick har den säkert burit flera målade bibelcitat. Predellan - basen - är rikt dekorerad. Bevarade baldakinaltare är sällsynta i Skåne.

 

Dopfunten från 1200-talets början är av granit och visar släktskap med funtar från Färlövsmästarens verkstad. DEn runda, bukiga cuppan har som enda dekor en repbård vid mynningen. Tömningshål finns. Foten har en kvadratisk botten och övergår med fyra höga hörnblad mjukt mot vulster under cuppan. Tydliga spår av rödmålning finns på foten. Stenhuggeriarbetet är förstklassigt.

 

Predikstolen från omkring 1600 har sexkantig korg med fyra sidor. Korghörnen har kolonner. Utsmyckningen är rik med beslagsornamentik och listverk. På korgfälten sitter evangelistskulpturer. Underredet avslutas med en knopp. Kronan är sexsidig.

 

Triumfkrucifixet från 1200-talets mitt är av ek. Bemålningen är sekundär.

 

Maria-skulpturen från omkring 1250 är sannolikt från Tyskland. Den håller nästan naturlig storlek. 1966 återkom den till kyrkan från Lunds universitets historiska museum.

 

Bänkinredningen från 1896 ritades av arkitekt G Lindgren i nygotisk stil. Bänkarna är ekådrade och gavlarna avslutas upptill med blomstermotiv och svarvade knoppar. Speglar från den äldre bänkinredningen återanvändes i gavlarna. Två av dem har initialerna A.M.B. och J.B. med vapensköldar och årtalet 1724.

Anna-Maria Beck och Jochum Beck gifte sig i kyrkan 1724 och hugfäste minnet av detta genom att bekosta en restaurering av altaret, predikstolen och bänkarna.

1932 revs läktaren och en större byggdes. 1947 ersattes takpappen med röda falspannor. Den äldre spånbeläggningen bibehölls som underlag. 1952 leddes en renovering av domkyrkoarkitekt Eller Graebe som ritade nya kopplade utåtgående fönster av ek.

Kalkmålningar påträffades på valv och väggar.

Fågeltofta kyrka:

 

Kyrkan byggdes under 1100-talets andra hälft med brett torn, långhus, kor och absid. I kormuren finns en sakramentsnisch bredvid den kraftiga triumfbågen. Tornet uppfördes på 1400-talet. Omkring 1400 slogs stjärnvalven i långhusets två östra travéer - möjligen bekostade av drottning Margareta 1. Hon hade i århundradets början ärvt gården Stora Toppehem, rätt nära kyrkan.

Ett vapenhus tillkom också på 1400-talet. Det utvidgades på 1840-talet till en korsarm efter ritning av (1847) C G Brunius. Denna byggnadsdel, kallad "Bondrumskyrkan", fick ett tunnvalv.

Tornet förhöjdes och fick lanternin 1823.

Glasmosaiken i absidfönstret utfördes 1965 av konstnär Martin Sjöholm.

Kalkmålningar från 1400-talet påträffades 1946 i triumfbågen och dess närhet. Bland annat avbildas apostlagestalter.

Målningarna är överkalkade.

Altaruppsatsen från 1894 står i sakristian. Uppsatsen har en kraftig, förgylld skulpterad träram. Altartavlan med Jesus besök hos Marta och Maria i Betania är signerad "C G Ramberg, Copié & Vincie 1894".

 

Altaret från 1952 står under tribunbågen.

 

Dopfunten från 1100-talets andra hälft är huggen i kalksten och unik i så måtto att den är stiftets enda som tjänstgör som fot till predikstolen.

 

Predikstolen från 1600-talets början pryds bland andra reliefskurna vapen av Anders Sinclairs. Han ägde det närbelägna Kronovall och skänkte predikstolen. Kronan är sjusidig.

Ravlunda kyrka:

 

Kyrkan skall enligt en försvunnen inskrift i koret "ha fulländats till Jungfru Marie ära" år 1259. Den fick långhus, kor och absid. Långhuset försågs med nord och sydportaler. Den ursprungliga takåsbjälken över långhuset uppvisar dekor på undersidan.

Drag i byggnaden stöder stilhistoriskt en datering till senromansk tid.

Tornet uppfördes sannolikt på 1400-talet och vid detta århundrades mitt fick kyrkan sina kryssvalv.

Vapenhuset framför sydportalen är också från 1400-talet. Tillbyggnaden i norr tillkom sannolikt på 1600-talet.

Av de romanska kalkmålningar, som vid valvslagningen på 1400-talet till stora delar kom att täckas för, finns en mycket stor (ursprungligen nära fyra meter hög) bild av Sankt Kristofer (en av de fjorton nödhjälparna) på norra långhusväggen, mitt emot sydingången.

De gotiska målningarna i koret och absiden visar trots sitt fragmentariska tillstånd att de målats av Vittskövlemästaren.

Altaruppsatsen från 1592 år ett så kallat ädikularaltare vars mittmålning från 1700-talet framställer Getsemane.

 

Dopfunten från 1200-talet av kalksten har vid skålformig arkaddekorerad cuppa som vilar på en hög smäcker fot. Funten är en kalk i jätteformat.

 

Predikstolen från 1618 är rikt skulpterad och försedd med krona. I korgfälten finns evangelisterna. Den tillhörande dörren bär årtalet 1609 och Christian IV:s monogram. Timglasängeln på korgkanten utfördes 1742 av bildhuggare Nils Ekenkrantz.

 

Bänkinredningen dekorerades 1758 av målaren Torsten Wennerberg i rokokostil med blomsterrankor och rocailler.

 

Alldeles väster om kyrkan finns Frithiof Nilsson Piratens gravsten med inskriften "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen dock bättrades han på det yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972".

 

Även kompositören och trubaduren Olle Adolphson har sin grav på kyrkogården.

Rörums kyrka:

 

Den första kyrkan byggdes i slutet av 1100-talet med långhus och rakslutet kor. Ett torn tillfogades på 1200-talet. 1838 rasade södra tornväggen. 1840 togs beslut att förlänga långhuset och bygga ett nytt torn, men detta verkställdes inte. Kyrkan kom att stå kvar ända till 1882 och då tog man till sprängning för att fragmentera det medeltida murverket.

 

Den nuvarande kyrkan byggdes 1879 med putsade murar av gråsten och tegel med torn, långhus och femsidig sakristia i öster. Ritningarna uppgjordes av arkitekt A Silvander och bearbetades av arkitekt J F Åbom.

Kyrkan förlades ett stycke sydost om den gamla vars plats förvandlades till kyrkogårdsmark. Det ljusa och under valven rymliga kyrkorummet rymmer numera 200 personer. På stenplattan ovanför västingången läses OSCAR II 1879.

Templet invigdes 1880.

Altaruppsatsen från 1593 bär på den av en kolonn halverade tavlan texter på svenska och latin om nattvardens instiftande. Utanför sidokolonnerna finns snidade vingar. Uppsatsen kröns av en gavelspets. Den renoverades 1773. Först 1965 återfick uppsatsen sin rätta plats i kyrkan.

Sedan 1880 hade den föregåtts av ett förgyllt träkors och Thorvaldsens välbekanta Jesusversion som numera står i fönstret vid dopfunten. Dessutom äger kyrkan en altartavla med en nattvardsscen som på 1720-talet snidades av Matthias Stenberg i Ystad.

 

Dopfunten från slutet av 1100-talet har cuppa av sandsten och fot av kalksten. Den runda cuppan bär på sin närmast cylindriska överdel en rundbågig arkad och har godronnerad undersida. Fals och tömningshål finns.

Foten är en attisk bas med hörntappar. Funten befriades 1964 av Axel A Kulle från en sekundär bemålning med oljefärg.

 

Predikstolen är från tidigt 1600-tal med evangelisterna avbildade i korgfälten och kolonner på korghörnen. Den rundade underdelen vilar på ett sexsidigt postament.

Kronan är sexsidig med torn och kulor. Den äldre färgsättningen togs 1958 fram av konservator Hans Erlandsson.

 

Ett krucifix med den lidande Jesus är från 1500-talets början.

Sankt Olofs kyrka:

 

Kyrkan byggdes i slutet av 1100-talet av gråsten med långhus och rakslutet kor som idag är templets östra del.

I början av 1400-talet tillbyggdes ett stort tvåskeppigt långhus och det gamla långhuset blev till kor. Höga stjärnvalv slogs över långhuset (även koret välvdes). Vapenhus byggdes framför nord och sydportalerna på 1400-talet. Det norra revs på 1870-talet. Fram till detta decennium hade kyrkan klockstapel, men 1876 flyttades klockorna till södra vapenhuset som byggts på efter ritningar av Helge Zettervall. Järnfönstren och trappgavlarna är också från 1876 års ombyggnad.

På bl.a triumfbågsmuren finns figurmålningar.

Kalkmålningarna i valven är av dekorativt slag och torde ha tillkommit strax efter välvningen.

 

Altarskåpet med dubbla sidodörrar är utfört i Nordtyskland vid 1400-talets mitt. Mittavlan bär en framställning av korsfästelsen.

Dopfunten av sandsten har daterats till 1100-talets början och kommer i så fall kanske från en äldre stavkyrka på platsen. Cuppan har tömningshål.

 

Predikstolen från 1620-talet är ett praktfullt arbete i renässansstil. Den har krona och på korgsidorna finns evangelisterna.

 

Olofsbilden i koret är från tidigt 1500-tal. Den lösa yxan med silverbladet är dock en modern kopia. Noteras kan att skulpturen 1627 förvisades från kyrkan av den renlärige biskopen Mads Jensen Medelfar.

 

Maria-altaret vid triumfbågens norra sida är från 1400-talet. Bland de åtta kvinnliga helgonen kan Heliga Birgitta identifieras.

 

Anna-altaret vid södra utgången är från 1400-talet. Det är en Anna själv tredje-framställning. Anna håller dottern Maria i knät och Marta i sin tur Jesus.

 

Trefaldighetsaltaret vid östra pelaren är från 1400-talet. Det framställer nådastolen med Gud hållande denj korsfäste, medan den helige ande symboliseras av duvan på korset.

Ingen skånsk kyrka har lika många bevarade altarskåp som Sankt Olof.

 

Storklockan skänktes 1444 av "en hederlig mand Mortin Tust". Den var gjuten i Lund av Herman Klockgjutare som också ett tag var borgmästare där.

 

Redan från början helgades kyrkan åt den norske helgonkungen Olof som dog i slaget vid Siklastad den 29 juli 1030. Olofskulten blev avgörande för ekonomin och gav möjligheter att bygga det stora templet.

Till kulten knöts källan söder om kyrkan som möjligen redan i förkristen tid tillmäts undergörande kraft. Människor vallfärdade till kyrkan, drack källans vatten, beströk sig helgonbildens silveryxa, ristade in namn och bomärken i putsen på långhusets runda pelare och sist men kanske inte minst offrades pengar i källan och i kyrkstocken.

Södra Mellby kyrka:

 

Kyrkan byggdes 1886-87 av putsad gråsten med högt torn, långhus, korsarmar och ett femsidigt kor.

Stilen är nygotisk och den luftiga och ljusa interiören överspänns av brutna trätak. Dessa var från början målade ljusbruna liksom bänkarna.

Innanför altarringen låg mönstrade cementplattor (Viktoria-plattor) medan övriga golv var cementerade och hade trä under bänkarna. På altaret stod från början ett vitt träkors. Elegant är det åttadelade, vinklade trätaket över korsmitten.

Invigningsgudstjänsten förrättades första söndagen i advent 1887 av kontraktsprost J T Malm från Gladsax.

Orgeln installerades 1889.

 

Altaruppsatsen i barockstil är från 1669. Två spiralvridna kolonner inramar altartavlans målning av nattvarden. Krönet har en målning av Jesus pinoredskap och däröver en skulptur av frälsaren med korsfanan. Han flankeras av Moses och Johannes. På sidorna sitter snirkliga vingar.

En inskrift lyder "Åhr 1669 blef denna tafla förfärdigad på socknens bekostnad. Åhr 1764 har den ånyo blifvit prydd och målad, likaledes 1864".

 

Dopfunten från 1100-talet är av gotländsk kalksten. Släktskap finns med funten i Borrby. Cuppan, som har igensatt tömningshål, har på undersidan en stor ranka i mjuka spiraler. Däröver finns ett berättande bildband i hög relief med ett livsträd, Jesus födelse, flykten till Egypten och Jesus som Världsdomare. Kronan över funten skänktes på 1630-talet av Jörgen Svabe på kungsgården Svabesholm (1 km öster om kyrkan).

Den med kronan samtida tavlan på väggen bakom funten berättar om herr Jörgens gåva.

Predikstolen är från 1600-talets början och har kolonner på korghörnen medan fälten täcks av plattskurna vapensköldar för Mette Speyl och hennes make Mogens Svabe samt Kirsten Kaas och hennes make Anders Sinclair. Svabe var kyrkans patronus och Sinclair kungens länsman på Gladsaxehus.

På kronan finns den latinska texten "Se, jag skall taga mig an mina får och leta dem samman, liksom en herde när hans får är förströdda omkring honom (Hes. 34)."

Även Anders Sinclairs valspråk "Alibi spereta supersunt" (ungefär "Det jag hoppas på, står mig åter annostädes") finns på kronan.

 

Storklockan är från 1729 och lillklockan från 1576.

 

Från gamla kyrkan kommer en nummertavla i rokokostil.

 

Kyrkan ligger 105 m över havet och dess torn syns långt ut över Östersjön.

Södra Mellby, Ravlunda och Vitaby slogs samman till Kiviks församling 2002.

Vitaby kyrka:

 

Kyrkan byggdes i slutet av 1100-talet med brett torn (t o m bredare än långhuset), långhus, kor och absid. Tornets bottenvåning öppnar sig mot långhuset genom en svag spetsig valvbåge. Från början hade kyrkan öppen takstol.

Vapenhuset framför valvportalen byggdes på 1400-talet. Kryssvalven slogs på 1400-talet. Norra korsarmen uppfördes 1781.

Läktaren i korsarmen byggdes 1846 för Vitemöllas fiskare som på så sätt fick egen sittplats i kyrkan. Den bekostades av fiskarna själva och gick under namnet "Videmullingaskunken".

Målningarna på den färgglada läktarbarriären föreställer apostlarna.

De äldsta kalkmålningarna i kyrkan är från 1300-talet och en återstod av dem finns på norra korsväggen i form av ett brett figurfyllt band. Valven smyckades med rent ornamentala, skickligt utförda målningar som fyller sina valvkappor.

Till höger om ingången till norra korsarmen finns en minnestavla: NÄR GUSTAF DEN III CAR SVEARNE STYRCKA GAES DETTA NYBYGGE TIL HVITABY KYRCKA ANNO 1781 PASTOR ANDERS BERG HULT. Ovanför ingången till norra korsarmen finns en inskriftsförsedd kalkstensplatta: ÅREN 1924 - 1925 GENOMGICK KYRKAN YTTRE OCH INRE RESTAURERING.

 

Altaruppsatsen är från 1620-talet, men altartavlan med Golgatascenen målades 1753, då också hela uppsatsen ommålades.

 

Dopfunten från slutet av 1100-talet är av sandsten. Cuppan, som har fals och tömningshål, är heltäckande ornerad med akantusrankor och på foten finns fyra kraftfullt skulpterade lejon som biter över varandra. Funten förs till Vitaby - Maglehemsgruppen.

 

Predikstolen är enligt en numera försvunnen inskription från 1614. Korgsidorna bär bland annat vapnen för "Kongens Lehnsmand" på Gladsaxe, Anders Sinclair och hans hustru Kirsten Kaas. Predikstolen förefaller vara rätt hårdhänt restaurerad.

 

Triumfkrucifixet anses vara från 1100-talets tredje fjärdedel och är därmed ett av Skånes äldsta. Jesus framställs som triumfator. På huvudet bär han en krona av ciselerad och förgylld koppar. Tre bergkristaller finns infattade i kronan. En hålighet i huvudet innehåller en träbit med en vidhängande pergamentsbit som berättar att det är fråga om en bit av Jesu kors. Krucifixet är skuret i ett mjukt träslag - lind eller poppel. Korsarmarna är avsågade vid okänt tillfälle och inskriftstavlan med kungakronan tillfogad på 1700-talet.

 

Bänkinredningen är från 1700-talets mitt. Dess målning i rokokostil utfördes av målarmästaren Torsten Wennerberg från Krisianstad. Han verkade vid samma tid bland annat i Blentarps, Eljaröds, Hannas och Ravlunda kyrkor.

Kapellet på Kivik:

 

Kapellet som ligger vid kustvägen mellan Kivik och Vitemölla, byggdes 1941 efter ritningar av arkitekt Helmer Persson.

Den putsade källarvåningen är delvis ingrävd i landborgen.

Utformningen är enkel med brädpanelade fasader och ett sadeltak. Från öster leder en hög, murad trappa upp till kapellsalens entré. Inuti är kapellet ljust och luftigt med öppna takstolar. Ovanför ingången finns tre fönster som ger ljus åt ett rum på andra våningen.

Kapellet invigdes den 10 juni 1941.

Bygget hade, i ett sårbart läge, fått problem då alla takstolarna och en vägg välts av en storm.

Öster om kapellet står en klockstapel av trä som tillkom 1946.

Klockan hängdes upp 1947.

Kapellet byggdes på initiativ av kyrkoherde Magni Andersson.

Kiviks Kapell - En mötesplats vid Östersjöns strand.

 

Kiviks Kapell - En mötesplats för möten - dialog - eftertanke.

 

Kiviks Kapell tillhör Kiviks församling.

 

 

Avslutningsvis lite förklaringar:

 

Byggnaden;

 

Absider: Absiden är en i plan halvcirkelformig nisch, ansluten mot korets östvägg och avsedd för altaret. Påpekas skall att ett absiden inte alltid var halvrund utåt vilket bevarade exempel från Blekinge visar (Ramdala och Hjortsberga). I några fall har absider sekundärt fogats till rakslutna kor.

 

Altare: I de medeltida kyrkorna fanns flera olika altare, men efter reformationen nöjde man sig oftast med att behålla korets huvudaltare - alltså det där reliken av kyrkans skyddshelgon en gång nedlagts. Altare förekommer i olika former. Vanligast i skånska kyrkor var det murade blockaltaret.

 

Kalkmålningar: Skånes medeltidskyrkor innehåller en fantastisk rik bildskatt. I vägledningen lämnas mycket kortfattade beskrivningar av målningarna, vars ofta myllrande bildvärld definitivt måste upplevas i verkligheten.

 

Klockstaplar/klockhus: Särskilt under 11- och 1200-talen var det ovanligt att kyrkorna redan från början byggdes med torn. Därför måste klockorna hängas i timrade klockstaplar.

 

Kor: Koren uppträder i ett antal olika former, dock oftast som arkitektoniskt markerad byggnadsdel eller utan absid. Exteriört kan koret därtill vara en jämnbred förlängning av långhuset och avslutas rakt, rundat eller flersidigt.

Koret var till för mässången och altartjänsten.

 

Ljudkrukor: I ett litet antal kyrkor finns krukor inmurade i väggar eller valv. Den allmänna förklaringen är att de var till för att förstärka ljudet av sången, men några akustiska undersökningar som styrker detta har inte utförts.

 

Långhus: Långhuset - rummet för menigheten - härstammar från den romerska kyrkan. Långhusen kan vara en- två- eller treskeppiga.

 

Portaler: I medeltidskyrkorna utgjordes entréerna regelmässigt av dörröppningar i långhuset. Att det oftast fanns två motstående portaler hade att göra med de kyrkliga processionerna som gick ut genom nordportalen och återvände genom sydportalen. Västportaler är generellt sett ett eftermedeltida fenomen även om sådana också fanns som herrskapsingångar på en del speciella kyrkor.

 

Sakristior: Under medeltiden var särskilda förberedelserum för prästerna mycket ovanliga. Vanliga blev de först långt efter reformationen. I sakristian förvarades mässkrudar och liturgiska föremål.

 

Skyddshelgon: Alla medeltida kyrkor hade minst ett skyddshelgon varav en relik skulle finnas i högaltaret. I flertalet fall gick detta "patrocinium", som gav kyrkan dess namn, förlorat efter reformationen 1536 då helgondyrkan förbjöds.

 

Torn: När det i beskrivningarna bara står "torn" avses alltid det som kallas "västtorn". Termen "brett västtorn" har ersatts med "brett torn".

 

Tornhuvar: Den vanligaste benämningen på höga och spetsiga torntak är spira, men i guiden reserveras detta begrepp för stänger som reser sig på takåsar eller torn.

 

Vapenhus: Med början under 1200-talet försågs många kyrkor med utbyggnader framför långhusportalerna. Den kyrkliga rättsskipningen hade utövats i långhusen, men en praxisförändring förlade den nu till egna rum, oftast framför sydportalerna.

Sitt namn fick de av att vapen inte fick tas in i helgedomen.

 

Inredningen:

 

Altarskåp: Bakom altaret stod ibland under medeltiden altarskåp med helgonframställningar. Flyglarna (dörrarna) kunde stå öppna eller vara stängda beroende på vilken del av kyrkoåret man befann sig i.

 

Altaruppsatser: Från mitten av 1500-talet utvecklades stora altaruppsatser med olika arkitekttoniska utformningar. En vanlig typ är en portal (ädikula) med en cenral altartavla; en annan har en baldakin som bärs av kolonner som står på själva altarbordet.

 

Ambos: Under fornkristen tid fanns två läspulpeter som stod på en avskiljande vägg från prästkyrkan (långhuset).

 

Antemensale: Vissa altare har en dekorerad fasad mot menigheten. Det latinska ordet står närmast för bordsförhänge.

 

Dopfuntar: Dopfuntar uppträder först på 1100-talet och blir vanliga från seklets mitt, vilket sammanfaller med den stora byggnadsvågen för stenkyrkorna. Efter reformationen börjar dopfuntar av trä uppträda och på 1700-talet kommer nya typer som dopänglar och dopställ - de senare bara stativ för dopskålarna.

 

Kronor: Över predikstolar och även ibland över dopfuntar sitter eller hänger skulpterade kronor, praktiskt taget alltid av trä. De benämns ofta baldakiner och i predikstolsfallet även ljudtak, men i guiden kallas de för det egentligare "kronor".

 

Sammanställt av Kenneth Olsson 2018-01-11.

 

 

Albo-sången av Nils Boström:

Albo, mitt Albo, min hyllning jag bringar,

hembygd, på minnen och fägring så rik.

Forntidens gravar och domareringar,

höjder och dälder från Haväng till Vik.

Borta vid havet Stenshuvud sig höjer,

kusten i sandgula bukter sig böjer.

Mitt Albo, min hembygd du är.

Mitt Albo, min hembygd så kär.