Välkommen till

ALBO HÄRAD med SOCKNAR

Längst ner på sidan finns dikter av Erik Frithiof och Ola Cappelin.

Albo Härad sträcker sig från gränsen mot Malmöhus län till Hanöbuktens kustlinje i öster samt gränsar i norr till Gärds Härad och i söder till Ingelstads och Järrestads Härader.Häradet har en areal om 30.214 hektar. Huvudsakligen är det Linderödsåsen och dess förgreningar, som uppfyller häradet, men Verkeåns och Rörumsåns natursköna dalgångar, de vidsträckta bokskogarna, Brösarpsbygdens mjukt böljande landskap, fruktodlingsfälten, den fina sandstranden vid Hanöbukten m.m. ger häradet en rikt omväxlande natur med skönhetsvärden, som alla alboiter är stolta över och som också i stor omfattning lockar konstnärer, skalder och turister till sig.

 

Häradets kyrkor har en egen sida.

ANDRARUMS SOCKEN: Moderförsamling till Eljaröd. Pastoratet är regalt af 3 kl. Uppgifterna hämtade från 1876.

Ytinnehåll: 55,290 qv. refvar eller 9,873 tunnland.

Folkmängd (1 Jan. 1877): 820 män + 832 qvinnor = 1,652 personer.

Byar och gårdar: Andrarum, Sillaröd, Ilstorp, Saxhusa och järrstorp, samt Kristinehofs gård.

Socknen ligger i nordvestra hörnet af häradet, gränsande i norr till Gärds och i vester till Färs härad samt utgöres af ett tämligen högländt (ung. 400 fot öfver havet), småkilligt, kärrigt och skogigt land.

Andrarums alunbruk anlades 1637-1650 af Herr Joachim Beck, från hvilkens familj det på 1700-talet öfvergick till Piperska familjen, af hvilken det nu innehafvdes med fideikomissrätt.

Poststationen i Andrarum (å bruket) befordrar värdeförsändelser intill 5,000 kr, och paket intill 3 skålp. Förest: Th. Groothoff, Förvaltare.

Kyrkan är byggd år 1756 och i nyare tid restaurerad.

ANDRARUMS SOCKEN: (NUTID)

Andrarums socken i Skåne ingick i Albo härad och är sedan 1971 en del av Tomelilla kommun. Socknen har medeltida ursprung. Socknen omfattar byarna Andrarum, Agusa, Breabäck, Illstorp, Järstorp, Saxhusa och Sillaröd. Vid mitten av 1700-talet, när resten av skåne ännu inte hade återhämtat sig från den svenska erövringen var Andrarums alunbruk Skånes största industri. Socknens befolkning räknades till omkring 2000 personer, mot år 2000 då det fanns 323 personer. Namnet skrevs 1350 Andretharum och kommer fråm kyrkbyn.

En skånsk brukshistoria.

Alunbruket i Andrarum grundades 1637 av danskättade Jochum Beck (1604-1682). Han förstod att alunskiffern som användes för att bränna kalk kunde ge än större avkastning vid framställning av alun. Det skulle dock dröja 100 år innan produktionen nådde sin höjdpunkt.

Bilden till vänster är en gammal teckning från storhetstiden.

Det var Christina Piper (1673-1752) som till slut förverkligade Jochums drömmar och alunverket utvecklades till en av landets största industrier.

De sista anställda verkarna lämnade alunbruket runt 1925, då sysselsatta med att tillverka rödfärg. De talrika högarna med bränd alunskiffer, de öppna gruvschakten, resterna efter det sista pannhuset och flera välbevarade byggnader är det som återstår av bruket idag.

Christinehofs slott - Det gyllene slottet.

1737, tolv år efter att Christina Piper köpt Andrarums Alunverk från Jochum Becks arvingar, påbörjades arbetet med Christinehofs slott. Fortifikationsmurmästaren Georg Mockelten fick i uppdrag att uppföra ett storslaget slott i tre våningar och med två flyglar.

Slottet fick på Christinas begäran karolinska drag med brutet sadeltak, eller mansardtak, för att hedra hennes bortgångne make, Kungliga rådet och Fältmarskalken Carl Piper (1647-1716). Runt slottet anlades vackra trädgårdar som ramades in av dubbla alléer längs sidorna.

Christinehofs slott var ett av de första i landet att öppna för allmänheten.

BRÖSARPS SOCKEN: Annexförsamling till Raflunda. Uppgifter från 1876.

 

Ytinnehåll: 56,000 qv. refvar eller 10, 000 tunnland.

Folkmängd (1 Jan 1877): 713 män + 781 qvinnor = 1,494 personer.

Byar och gårdar: Brösarp, Bosarp, Södra Björstorps gård, Bertilstorp, Lönhult, Norra Björstorp, Torasteröd och Södra Lökaröd. (Norra Lökaröd ligger i Degeberga s:n).

Socknen ligger vester om Raflunda s:n. I norr stöter den till Gärds härad, från hvilket den skiljes af Maglehemsån utom på två sträckor, der flikar af Gärds härad skjuta in i Brösarp. Genom socknen flyter Värkeån. Liksom Raflunda utgöres äfven Brösarp af en sänkning i Linnerödsåsen. Socknen är dock tämligen backig och skogbevuxen. Marken utgöres af sandgjord. Socknarne Raflunda och Brösarp, som äro belägna på högländ och sandig jord, uppgifvas vara vanligen fredade från farsoter, som hemsöka andra nejder.

Befolkningen uppnår der vanligen mycket hög ålder.

Samfärdsmedel: Gästgifvaregården i Brösarp utgör skjuts till Tranås (1,5 mil), Degeberga (1,5), Rörum (1,5), och Alunbruket i Andrarum (1 mil). Skjutslega 1,60 milen. Gästgifvare och skjutsentreprenör: Ture Nilsson.

Poststationen i Brösarp befordrar värdeförsändelser intill 5,000 kr, samt paket intill 20 skålp.

Kyrkan är nybyggd år 1861.

Fornminnen: Å lantbrukare Nils Nilssons egor finnes en ättehög, nu af egaren omgifven med en stengärdesgård.

BRÖSARPS SOCKEN: (Nutid)

Brösarps socken har medeltida ursprung. Brösarps socken ligger nordväst om Simrishamn kring Verkaån med Linderödsåsen i väster. Socknen är en kuperad skogsbygd med inslag av odlingsbygd främst i ådalen. Vid tiden för enskiftet räknade man med följande byar: Brösarps by, Brösarps kyrkby, Bosarp, Lönhult, Åkaröd, Bertilstorp, Glimmeboda, Norra Björstorp, Gussaröd, Södra Lökaröd Myrestad, Bonaröd, Torrasteröd och Tuleboda. Från bronsåldern finns en gravhög, från järnåldern finns flatmarksgravar. Namnet skrevs 1274 Brysethorp och kommer från kyrkbyn. Namnet Brysethorp nämns första gången 1274. Men redan under 1100-talet hade Brösarp kyrka helgad åt S:t Margareta. Koret finns fortfarande kvar i den nuvarande kyrkan. Kyrkan byggdes om 1441, Kalkmålningar från denna tid är ännu bevarade. Under 1600-talet blev Brösarp tingsplats.

ELJARÖDS SOCKEN:

Eljaröds socken. Annexförsamling till Andrarum. Uppgifterna hämtade från år 1876.

 

Ytinnehåll: 27,590 qv,-refvar eller 4,927 tunnland.

Folkmängd (1 Jan 1877): 385 män + 410 qvinnor = 795 personer.

Byar: Eljaröd och Ludaröd.

Socknen ligger midt i häradet öster om Andrarum på en höjd öfver hafvet af något under 400 fot. De högsta punkterna finnas i södra delen och derifrån sluttar socknen åt norr mot Värkeån, som flyter genom densamma på norra sidan. Jordmånen är i allmänhet svag och mager, åkern stenbunden. Endast i Eljaröds by finnes något bättre jord. Skog förekommer, men ej i större myckenhet.

Kyrkan är uppförd i äldre öfvergångsstil af tegelsten i munkband. Under de senaste åren har hon blifvit restaurerad.

Pastor: Kyrkoherde J.A. Kropp.

Klockare och organist: A. Andersson.

Information om skolväsendet finner du på sidan Folkskolan 175 år.

ELJARÖDS SOCKEN: (NUTID)

Eljaröds socken ligger i mitten av häradet och är den minsta både till yta och folmängd. Går man tillbaka i tiden - så hade församlingen en folkmängd på 300 personer.

Elgeröd eller Helgeröd tyckes hafva dess namn af Helges öde eller rödja, ty den som först begynt bygga eller rödja sig plats i skogen hafver kanske hetat Helge eller Eng, emedan folket i hedendomen mycket nämndes efter djuren.

Tänker man tillbaka i tiden så fanns inte mindre än 4 st handelsaffärer, mejeri, snickerifabrik, mekanisk verkstad, 2 bysmedjor, kafé och 2 skolor. Rationaliseringsvågen har svept fram hårt över bygden.

FÅGELTOFTA SOCKEN:

Fågeltofta socken har medeltida ursprung. Socknen ligger norr om Tomelilla på Österlen med Linderödsåsen i nordost. Socknen är en mjukt kuperad odlingsbygd med kuperad skogsbygd i nordost. I socknen finns byarna Bondrum, Frörum, Bontofta och Månslunda.

Lösfynd från stenåldern är funna. Från bronsåldern finns gravhögar och stensättningar.

Namnet skrevs 1344 Fulstoftä och kommer från kyrkbyn.

KRONOVALLS SLOTT:

Huvudbyggnaden har två våningar och är uppförd 1760. Den byggdes om på 1890-talet till ett slott i fransk barockstil med tornbärande flyglar, efter ritningar av Isak Gustaf Clason. Slottet ligger på en holme omgivet av vallgravar. På slottet drivs numera hotell, restaurang och konferensverksamhet. När Skåne blev svenskt såldes Kronovall 1668 till generalguvernören i Skåne, friherre Gustaf Persson Banér. Det drogs in till kronan 1692, men återlämnades 1709 till Banérs dotter Ebba, som dock snart sålde det. Från slutet av 1800-talet fram till 1991 tillhörde slottet en gren av den grevliga ätten Sparre. Då tillföll det genom en donation av ägarfamiljen en stiftelse med anknytning till Riddarhuset, som idag äger och förvaltar Kronovall med dess tillhörande jordegendom på cirka 1500 hektar.

MARIAVALL:

Jesu Moder Marias Kloster, är ett katolskt benediktinerkloster för nunnor inom katolska kyrkan i Sverige.

Mariavall är ritat av benediktinermunken Hans van der Laan och invigdes 1991. Klosterkyrkan invigdes 1995. Marken donerades till klostret av greve Erik Sparre.

Klostret driver bland annat ett oblatbageri, ett bokbinderi och en bokhandel.

Jesu Moder Marias Systraskap grundades i Malmö och tillhörde då Svenska kyrkan. 1969 flyttade systraskapet till Östra Sönnarslöv och blev 1970 ett självständigt Benediktinpriorat.

DEN HELIGE BENEDIKTS HUS:

1996 fick pater Ingmar Svantesson biskopens uppdrag att förvalta kommunitetens tillgångar och föra dess liv vidare. Detta har skett i en hyrd villa, Den Helige Benedikts Hus, i Bondrum ett par kilometer söder om Mariavall.

Abbot Adrian skriver: "År 1996 började pater Ingmar Svantesson det bendiktinska livet i Den Helige Benedikts Hus. Efter nio år menar vi dock att tiden är mogen för nästa steg: att bygga ett hus, som till sitt yttre och inre gestalt tydligt visar sitt ändamål, nämligen att vara ett hus för bön och arbete, där munkar kan göra den Helige Benedictus Regel fruktbärande för Sverige i det tjuguförsta århundradet.

Den Helige Benedictus Kloster invigdes den 21 mars 2009.

RAVLUNDA SOCKEN:

Uppgifter om Raflunda socken hämtade ur information från 1876:

 

Raflunda socken är Moderförsamling till Brösarp.

Ytinnehåll: 35,520 qv.-refvar eller 6,353 tunnland.

Folkmängd (1 jan 1877): 446 män + 443 qvinnor = 879 personer.

Byar: Raflunda, Skepparp, Knäbäcks fiskeläge.

Socknen är belägen norr om Hvitaby s:n och begränsas i öster af Östersjön samt i norr af Maglehemsån, som skiljer den från Gärds härad. Genom socknen flyter Verkeån. Socknen är mera lågländ än de angränsande trakterna och utmed hafskusten betäckt af flygsand. Säd, isynnerhet råg, samt potatis produceras till afsalu. Af skog finnes ej så obetydligt i den inre delen af socknen. Raflunda by är socknens folkrikaste och förmögnaste del. Skepparp bebos till största delen af arrendatorer under de Piperska godsen.

Skolväsen redovisas under sidan folkskolan 175 år.

Poststationen i Raflunda befordrar värdeförsändelser intill 5,000kr. och paket intill 3 skålp. Föreståndare: A. P. Sjöberg, Sadelmakare.

Kyrkan är tämligen gammal. Hon har under de senaste åren blifvit restaurerad.

Fornminnen. I Skepparps by 3 å

4 bösskott från hafvet finnes ett forntida graffält ungefär 100 famnar i omkrets med en stor mängd 6 - 8 fot höga bautastenar. I samma by finnes å en hög backe en s.k. domarering af 13 i hästskoform lagda större stenar. Vid Hafäng vid Värkeåns utlopp har stenåldersfolket haft verkstad för tillverkning af flintsaker. På ett sandfält kring en stendös vid hafsstranden träffar man nämligen en mängd skärfvor, små runda skrapare m.m. af flinta samt bitar af lerkärl. Rundtomkring stendösen finnas äfven en mängd ny af sanden betäckta lemningar af simpla eldstäder.

RAVLUNDA SOCKEN: (I nutid)

Ravlundas bys historia leder långt tillbaka i forntiden. Ordet rav betyder bärnsten och lund kommer troligen från lövskogslund. Bärnstenen användes på vikingatiden som en värdefull betalnings och bytesvara.

En stor katastrof inträffade i Ravlunda 1725 då 10 av gårdarna och 7 gatuhus förstördes genom brand. Den andra omvälvningen byn råkade ut för var enskiftet som för Ravlundas del påbörjades år 1820. 1901 öppnades järnvägslinjen mellan Ystad och Brösarp, då byggdes stationshuset och ett antal bostadshus. Skolan byggdes 1844 - 45 och undervisning bedrevs här fram till 1959.

RÖRUMS SOCKEN. Annexförsamling till Vemmerlöf i Jerrestads härad. Uppgifterna hämtade från 1876.

 

Ytinnehåll: 22,760qv.refvar eller 4,064 tunnland.

Folkmängd: (1 Jan. 1877): 458 män + 455 qvinnor = 913 personer.

Byar och gårdar: Rörum, Delperöds gård, Viks fiskeläge.

Socknen ligger i sydöstra delen af häradet och gränsar i öster till Östersjön och i söder till Jerrestas härad. Vestra delen af socknen är backig och delvis skogbevuxen, östra delen är tämligen jemn. Jorden utgöres till största delen af sandig mark. Rörums by är den mest befolkade delen. Viks fiskeläge, beläget i södra delen af socknen, har omkring 300 invånare och uppgifves i 1875 års fiskeristatistik hafva fiskredskap till ett värde af 30,155 kr.

Samfärdsmedel: Gästgifvaregården i Rörum utgör skjuts till Simrishamn (1 mil), Brösarp (1,5), Stiby (1 mil). Skjutslega 1,60 milen. Gästgifvare och skjutsentreprenör: A. Andersson.

Poststationen i Rörum befordrar värdeförsändelser intill 5,000 kr, och paket intill 3 skålp. Föreståndare: N.J. Stenberg, f.d. kustvakt.

Kyrkan är gammal. Ny kyrkobyggnad är på förslag.

RÖRUMS SOCKEN: (NUTID)

Socknen har medeltida ursprung. Tätorten Vik samt kyrkbyn Rörum med sockenkyrkan Rörums kyrka ligger i socknen. Rörums socken ligger vid kusten nprdväst om Simrishamn med Linderödsåsen i nordöster.

Socknen är en odlingsbygd i öster och skogsbygd i väster. Boplatser, en långdös och en gånggrift från stenåldern är funnas samt några gravar från senare perioder.

SANKT OLOFS SOCKEN: Församlingen utgör ensam ett regalt pastorat af 3 kl, men är tillsvidare förenad med Stiby i Jerrestads härad. Uppgifterna hämtade från år 1876.

Ytinnehåll: 41,550 qv. refvar eller 7,420 tunnland.

Folkmängd: (1Jan. 1877): 789 män + 893 qvinnor = 1,682 personer.

Byar: S:t Olof, Raskarum, Måsalycke, Atthusa och Tåghusa.

Socknen ligger mellan Fogeltofta och Rörums socknar, gränsande i söder till såväl Ingelstads som Jerrestads härad. Den tillhör Albo härads skogsbygd och har punkter af ganska betydlig höjd såsom Tåghusa 503 fot öfver havet. Jordmånen är i allmänhet svag. Skog och torfmosse finns tillräckligt. Den största torfmossen är Gidings mosse 200 tunnland. Den östra delen af socknen (Raskarums by) har största och förmögnaste befolkningen.

Kyrkan äe en af de märkvärdigaste landtkyrkor för sin ansenlighet och prydlighet samt de altaren och bildverk, som hon fått bibehålla från forna tider.

Poststationen i S:t Olof befordrar värdeförsändelser intill 5,000 kr, och paket intill 3 skålp. Föreståndare: Nils Vedberg, Nämdeman.

SANKT OLOFS SOCKEN: (NUTID)

Tätorten Sankt Olof med sockenkyrkan Sankt Olofs kyrka ligger i socknen. Socknen har medeltida ursprung. Lösfynd från stenåldern är funna. Från järnåldern finns en domarring. Offerkällan Sankt Olofs källa ligger strax norr om kyrkan. En liten bronsfigur från 900 - 700 före Kristus är hittad i socknen.

Sankt Olofs socken ligger uppe på Linderödsåsens sydligaste del och når upp till 150 meter över havet.

Socknen kallades under medeltiden "Lonkinna".

Sankt Olof som förr hette Lunkende socken har en av nordens märkligaste vallfartskyrkor; med tre helt bevarade helgonaltare, jämte S:t Olofs bild och en rik dräkt av skulptur och måleri.

Sankt Olofs källa:

Olav den II Haraldsson eller Olov den Helige (ca 995 - 1030) var den norske konung som försökte ena riket mot fylkenas stormän samt kristna Norge. Olav lät döpa sig i Rouen i Frankrike. Han stupade i slaget vid Stiklastad den 29 juli och fick sin grav i Nidarosdomen. När berättelse om underverk vid hans grav spred sig fick Olav helgonrykte och kyrkan blev vallfartsort för hela Norden. I folksägnerna framstår Olav som ett skyddshelgon mot de hedniska onda makterna.

SÖDRA MELLBY SOCKEN:

 

Socknen har medeltida ursprung. Namnet var före den 17 april 1885 Mellby socken. Södra Mellby socken ligger vid kusten nordväst om Simrishamn med Linderödsåsens östra avslutning i Stenshuvud i öster. Socknen är en odlingsbygd med skogsbygd i öster vid kusten i väster. Från bronsåldern finns Kungagraven och andra gravrösen. Från järnåldern finns tre gravfält och en skeppssättning. Namnet skrevs 1313 Mäthilby och kommer från kyrkbyn.

STENSHUVUDS NATIONALPARK:

Stenshuvud blev 1986 nationalpark Parken omfattar 390 hektar. Parkens hjärta är det 97 meter höga restberget, som skjuter ut i Hanöbukten och därmed bryter den jämna strandlinjen. Parken består av lövskog till största delen. Trädarterna domineras av avenbok och bok. På våren är bokskogens mark täckt av vit, blå och gulsippor. Den södra delen är öppen hedmark med ett glest bestånd av enbuskar. Stenshuvud är en av de anrikaste och mest omväxlande nationalparkerna i Sverige. Här finns fornminnen, naturskön kust och ett rikt djur och växtliv.

VITABY SOCKEN:

Hvitaby socken. Annexförsamling till Mellby. Uppgifterna daterade 1876.

Ytinnehåll: 34500 qv. refvar eller 6,161 tunnland.

Folkmängd (1 Jan. 1877): 839 män + 850 qvinnor = 1,689 personer.

Byar och gårdar: Hvitaby, Hjelmaröd, Greflunda, Torups gård, Hvitemölla fiskeläge.

Socknen är belägen norr om Mellby och S:t Olofs socknar, hvilken senare med ett par långsträckta flikar skjuter upp i densamma. I öster utgör hafvet gräns. I norr skiljer en bäck socknen från Raflunda. Socknen är rätt högt belägen och sluttar mycket brant mot hafskusten. Vid Greflunda i södra delen af socknen finnes en backe med 592 fots höjd öfver hafvet, under det höjden vid Hvitaby kyrka endast är 264 fot och vid stora landsvägen midt emot Hvitemölla fiskläge på ett afstånd af ungefär 2,000 fot från hafvet blott 30 fot. Jorden är till sin beskaffenhet medelmåttig och utgöres till största delen av sandgjord. Den bästa jorden i socknen tillhör Hvitaby och Torup. I Greflunda finnes den talrikaste och i Hjelmaröd den förmögnaste befolkningen. Hvitemölla fiskläge är rikt befolkat (200 personer, som erlägga mantalspenningar). Fiske drifves der i synnerhet stor skala, isynnerhet af sill och ål, hvilken senare till större delen uppköpes af tyskar.

Vaccinatör: f.d. Skolläraren J. Rosengren i Greflunda.

Barnmorska: Kersti Hektor i Hjelmaröd.

Mer information om skolväsendet finns på sidan FOLKSKOLAN 175 år.

 

NUTID: Vitaby är en tätort. Kyrkan ligger i Vitaby kyrkby. Att det finns två byar som heter Vitaby kommer sig av att järnvägsstationen ligger i Vitaby stationssamhälle och kyrkan ligger i Vitaby kyrkby. Stationen uppfördes 1901 sydväst om kyrkbyn när järnvägen mellan Ystad och Brösarp invigdes. Runt stationen väste samhället upp med bland annat ett järnvägshotell, en lanthandel, samt en fruktindustri. Varje år i mitten av maj hålls Vitaby marknad på torget. Det är den första skånska sommarmarknaden på året.

TORUPS SLOTT:

I landskapet mellan Ravlunda och Vitaby ligger detta vackra slott. Landskapet präglas till stor del av Torup och den till detta knutna storgodsfriften med större brukningsenheter. Den allékantade uppfarten leder fram till en vitputsad huvudbyggnad, omsluten av lövträd. Delar av byggnaden, som är försedd med trappstegsgavlar, stammar från 1600-talet. Ekonomibyggnader och stall är byggda i gråsten respektive rött tegel. Det är ett område rikt på fornlämningar.

Lite Albomål: De första två är skrivna av Eric Frithiof, köpman, Vitaby. Född i S:t Olofs församling den 23 februari 1909. Torkel Jinsens äventyr på Kiviks marknad är skriven av Ola Cappelin, född i Kivik, den 23 mars 1968 av fiskarefolk.

1) ÅRRNOJSAMHED av Eric Frithiof

 

Han går bag plauen me sitt ögj,

brajbent han trör i fåren,

o plöjer ner lid gammelt mögj

omtrent som förr om åren.

 

Hans gamla, vida marr e saj,

han mingjer na me snärten,

hum klipper örn o drar i vaj,

bastant han tar om stärten.

 

Så tryggj an fylljer plauens gång,

di lutar skarpt au joren,

där auanfårr hörs fulasång,

skjunt vingen e fro noren.

 

Så båar vibans skrigj om vår,

le solen legja gymma -

bag moln sin ligjna yllna får,

han samlar sina tymma...

 

o läggjer får ti får så gla,

fårrnojsamt e hans singje,

"Så gröner joren nock en da

nårr tiden de e ingje."

2) JA MINGJS av Eric Frithiof

 

Ja mingjs di lilla hused

me klineväggj o tag au halm,

bag göulen sto en lingj, o sused

fro den va som en granner psalm.

 

Ja mingjs den lilla stuan

me enad gol o kiviks - sånn,

o fårr den enda funsterrudan

en vid gardin me blåer rånn.

 

Ja mingjs den lille haven

me röfsad gång o bossbomhäckj,

så rant sto prästakraven

imen et målat ribberäckj.

 

Ja mings nårr klockor ringjde

fro byens gamla helgedom,

tihel o sabbatsro voss mingjde,

nårr stilla lördagskvällen kom.

3) TORKEL JINSENS ÄVENTYR PÅ KIVIKS MARKNAD av OLA CAPPELIN

 

Didd lier te markad, didd kan en forstå.

för ålla de ha nu så bråt å gå på,

men hoffer didd e,

didd kan en vell tänkja si te.

 

Didd e, ja, didd tror ja så visst, ja min sju,

forr te å få pengja te markaded nu,

forr ha en ej mynt,

så bler en ansedd forr en tynt.

 

Ja mingjes nock, hoddant didd hände i fjor.

Då ble ja så galen å laute å sor,

ådd didd skolle ble

forr siste gång markad forr me.

 

Ja konne vell tänkja, didd skolle så gå,

forr når ja om morrnen dro hossorna på,

så nyste ja te

på fastans mave, min sje.

 

Ja tänkjte böd humma, så kom Jinsa Pär,

så sier han te mi: Ta på dina klär

å fylj mä te vårt,

så ska du få aga, min sjårt.

 

Å ja klädde på mi å gjorde mi fin,

men Pär han si konne knafft bärja forr gin,

Ja hade spillt äggj

där framme på tröjan, min skäggj.

 

Å didd va så midd som sin påskada´s kväll,

då hade jag vared hos Hågen Kastell

å dorras Johann

han bö på äggjtoddi, min schann.

 

Men Pär ha to borrsten å borsta å slo

å spotta på fläckjana, konnen i tro,

å klabbed gickj vekj

å tröjan ble ren, ja, min schekj.

 

Når ja va i jorningj, så gickj ja me Pär,

å ude så´d te ett hyggjeled vär

å ja sjong ett värs

te vi komme bort te Jins Pärs.

 

Jins Pärsen va sell gån to tima forrud,

forr han skolle dided å köva en stud,

en mage te Brog,

å därforr han sell inte og.

 

Jons Pärschan hum bö mi på kaffe me dopp

å, når darr va forspent, vi satte voss opp,

Sin bar ed i vaj.

Didd gickj som en dans, tjo, tjo, haj!

 

I forraste sedded sadd Pär å hans mor -

å didd va en kvingja, min sann, som va stor

men Metta å ja

vi hadde´d tebaga så bra.

 

Bag moer å sönn, där, kunnen I tro,

där lejtes me kärlegj å där böjdes bo

å Metta hum sa

"Mi du ella ingjen ska ha"

 

Å då to ja Metta om lived ett slag

ä klappa å fajna´na doggtia tag.

Ack, hum va så ronn

å fylli om lived, min gonn.

 

Å mor hum ongra, hadd vi hitta på,

men hum konne inte forrstå ed ändå,

forr Metta va slu,

å ja inte bätter, min sju.

 

Didd hade vadd bra me Metta å me

ållt sien, ja tror, ådd vi låe ble,

forr Metta å ja

vi hade visst dypts samma da.

 

Vi komme te plassen, når klockan var sajs,

å ja tytte rent, didd va tilia dajs.

Där va liavell

en helan ho folk, ja min sjell.

 

Når vi hade stannad å hade spänt frå,

så sier Jins Pärschan: "Nu konnen i gå

å se Arr omkringj,

ifall I sko´n köva non tingj."

 

Å Metta hum smila å fylde mö me,

men Pär ette faren han skolle nu se

å Metta hum sa:

"Kom Torkjel, så går vi åsta."

 

Så fyldes vi borted i Lingkvistas tält

å, sien ja där hadde kaffe beställt,

vi sloe voss ner

å åde å drocke som fler.

 

Sin gingje vi uded på plassen igin

å såe på kovver å lerker å tinn,

men Metta hum sa:

"Vi bia te sien i da."

 

Sin kypte ja ti´na ett stiled konfejt,

men ette som Metta hum sin ska ha sajt,

så vad hieri.

Där lå en bid papp ingje i.

 

Sin skolle vi nered te gångerna gå,

forr de hade begynt hala på,

å Metta ja bö.

men hum sa: "Didd bler well min dö."

 

Den ena au gångerna hum va så grann

å ja sa te Metta: "Ack, töll du å kan,

så sidda vi opp

på hästana", sa ja, min kropp.

 

Ja satte mi udast, forr ja tölde´d bäst,

å Metta hum satte si ingjerst te häst.

Hum sier te me:

"Ja räds, ja ska sjösjuger ble."

 

Sin rang ed å gångan begynte å gå,

den tysche mossiken han spillade på

å Metta hum sa:

"Ack, hitta didd går ju så bra."

 

Så kommer darr en, som to pengjana opp

å, rett som han sto darr, så to han ett hopp

å ginnast han va

hos Metta å me, ja, min da.

 

Men når ja så skolle ta pengjana fram

å inte non stens ja te borsen forrnam,

ack, Harre min Gud,

ja konne ej sia ett ljud.

 

Å karren torrnera, han sor å han skregj

å Metta, ja tytte, ble farlia blegj.

Så dro han sin kniv

å hytte mod me, ja min lin.

 

Så knoffa han ti mi, så ja ramla au

å slo mi så höjre almbuen han sau.

Min nyaste rock

den rev ja itu, ja, min chock.

 

Å ålla, som stoe darr, grina åd me,

men didd va non tingj, som ej töllde se,

forr ja to te bens

å lårva mod hummed me ens.

Å resen te markas, men, didd sier ja,

add allri ja mera te markas ska ta,

så tjua å pack

ska stjela frå me, ah, naj tack.

 

Ja tror didd e bättre va humma den dan

å sin ve tefälle ta ingjed te stan

å köva ett kvart -

en lider ja mente, min schart.

 

Nusypper ja varre än forr, ja, min schann,

forr sorgen ska dränkjas i trallevann.

Ack, Metta slad opp

nu har ja ej mera nodd hopp.

 

Men nu ha ja tänkjt mi me forrsta som så

ådd me en ongbåt te Oppstralien gå,

å darrforr farvell,

här trivs ja ej mer, nä, min sjell.