Välkommen till

ALBO HÄRAD med SOCKNAR

 

Albo Härad sträcker sig från gränsen mot Malmöhus län till Hanöbuktens kustlinje i öster samt gränsar i norr till Gärds Härad och i söder till Ingelstads och Järrestads Härader.Häradet har en areal om 30.214 hektar. Huvudsakligen är det Linderödsåsen och dess förgreningar, som uppfyller häradet, men Verkeåns och Rörumsåns natursköna dalgångar, de vidsträckta bokskogarna, Brösarpsbygdens mjukt böljande landskap, fruktodlingsfälten, den fina sandstranden vid Hanöbukten m.m. ger häradet en rikt omväxlande natur med skönhetsvärden, som alla alboiter är stolta över och som också i stor omfattning lockar konstnärer, skalder och turister till sig.

Detta är en ålderdomlig beskrivning, citat 2010. Längst ner på sidan kan ni läsa mer om socken, härad m.m.

ANDRARUMS SOCKEN: Moderförsamling till Eljaröd. Pastoratet är regalt af 3 kl. Uppgifterna hämtade från 1876.

Ytinnehåll: 55,290 qv. refvar eller 9,873 tunnland.

Folkmängd (1 Jan. 1877): 820 män + 832 qvinnor = 1,652 personer.

Byar och gårdar: Andrarum, Sillaröd, Ilstorp, Saxhusa och järrstorp, samt Kristinehofs gård.

Socknen ligger i nordvestra hörnet af häradet, gränsande i norr till Gärds och i vester till Färs härad samt utgöres af ett tämligen högländt (ung. 400 fot öfver havet), småkilligt, kärrigt och skogigt land.

Andrarums alunbruk anlades 1637-1650 af Herr Joachim Beck, från hvilkens familj det på 1700-talet öfvergick till Piperska familjen, af hvilken det nu innehafvdes med fideikomissrätt.

Poststationen i Andrarum (å bruket) befordrar värdeförsändelser intill 5,000 kr, och paket intill 3 skålp. Förest: Th. Groothoff, Förvaltare.

Kyrkan är byggd år 1756 och i nyare tid restaurerad.

ANDRARUMS SOCKEN: (NUTID)

Andrarums socken i Skåne ingick i Albo härad och är sedan 1971 en del av Tomelilla kommun. Socknen har medeltida ursprung. Socknen omfattar byarna Andrarum, Agusa, Breabäck, Illstorp, Järstorp, Saxhusa och Sillaröd. Vid mitten av 1700-talet, när resten av skåne ännu inte hade återhämtat sig från den svenska erövringen var Andrarums alunbruk Skånes största industri. Socknens befolkning räknades till omkring 2000 personer, mot år 2000 då det fanns 323 personer. Namnet skrevs 1350 Andretharum och kommer fråm kyrkbyn.

Andrarums kyrka har en märklig "korsning" av 1100-tal och 1700-tal; medeltidskyrkan som vanligt med långhus, kor och absid från väster mot öster - har under 1700-talets lopp vid olika tidpunkter blivit utbyggd mot norr och söder, för att kunna rymma alla Alunbrukets tjänstemän och arbetare (vilka ju varje söndag hade "kyrkoplikt"). Och nu domineras det stora kyrkorummet av ett altare och en predikstol, som på 1740-talet (1742) har donerats av Alunbrukets härskarinna, Christina Piper på Christinehof; de är utformade av hennes "hovbildhuggare" Johan Jerling i pompös barock och rokoko - något värdsligt men "härligen zirade" med guld och marmorering. Ett då helt nytt "svenskt" inslag i Skånes kyrkokonst!

Nattvardskalken dateras till år 1606. Ursprungligen fanns en klockstapel av trä, försedd med en klocka. Christina Piper skänkte 1750 till kyrkan "en ny stor och ansenlig klocka och bekostade därtill ett nytt stapelverk, grundat på en från hvalffoten uppdragen mur".

En skånsk brukshistoria.

Alunbruket i Andrarum grundades 1637 av danskättade Jochum Beck (1604-1682). Han förstod att alunskiffern som användes för att bränna kalk kunde ge än större avkastning vid framställning av alun. Det skulle dock dröja 100 år innan produktionen nådde sin höjdpunkt.

Bilden till vänster är en gammal teckning från storhetstiden.

Det var Christina Piper (1673-1752) som till slut förverkligade Jochums drömmar och alunverket utvecklades till en av landets största industrier.

De sista anställda verkarna lämnade alunbruket runt 1925, då sysselsatta med att tillverka rödfärg. De talrika högarna med bränd alunskiffer, de öppna gruvschakten, resterna efter det sista pannhuset och flera välbevarade byggnader är det som återstår av bruket idag.

Christinehofs slott - Det gyllene slottet.

1737, tolv år efter att Christina Piper köpt Andrarums Alunverk från Jochum Becks arvingar, påbörjades arbetet med Christinehofs slott. Fortifikationsmurmästaren Georg Mockelten fick i uppdrag att uppföra ett storslaget slott i tre våningar och med två flyglar.

Slottet fick på Christinas begäran karolinska drag med brutet sadeltak, eller mansardtak, för att hedra hennes bortgångne make, Kungliga rådet och Fältmarskalken Carl Piper (1647-1716). Runt slottet anlades vackra trädgårdar som ramades in av dubbla alléer längs sidorna.

Christinehofs slott var ett av de första i landet att öppna för allmänheten.

BRÖSARPS SOCKEN: Annexförsamling till Raflunda. Uppgifter från 1876.

 

Ytinnehåll: 56,000 qv. refvar eller 10, 000 tunnland.

Folkmängd (1 Jan 1877): 713 män + 781 qvinnor = 1,494 personer.

Byar och gårdar: Brösarp, Bosarp, Södra Björstorps gård, Bertilstorp, Lönhult, Norra Björstorp, Torasteröd och Södra Lökaröd. (Norra Lökaröd ligger i Degeberga s:n).

Socknen ligger vester om Raflunda s:n. I norr stöter den till Gärds härad, från hvilket den skiljes af Maglehemsån utom på två sträckor, der flikar af Gärds härad skjuta in i Brösarp. Genom socknen flyter Värkeån. Liksom Raflunda utgöres äfven Brösarp af en sänkning i Linnerödsåsen. Socknen är dock tämligen backig och skogbevuxen. Marken utgöres af sandgjord. Socknarne Raflunda och Brösarp, som äro belägna på högländ och sandig jord, uppgifvas vara vanligen fredade från farsoter, som hemsöka andra nejder.

Befolkningen uppnår der vanligen mycket hög ålder.

Samfärdsmedel: Gästgifvaregården i Brösarp utgör skjuts till Tranås (1,5 mil), Degeberga (1,5), Rörum (1,5), och Alunbruket i Andrarum (1 mil). Skjutslega 1,60 milen. Gästgifvare och skjutsentreprenör: Ture Nilsson.

Poststationen i Brösarp befordrar värdeförsändelser intill 5,000 kr, samt paket intill 20 skålp.

Kyrkan är nybyggd år 1861.

Fornminnen: Å lantbrukare Nils Nilssons egor finnes en ättehög, nu af egaren omgifven med en stengärdesgård.

BRÖSARPS SOCKEN: (Nutid)

Brösarps socken har medeltida ursprung. Brösarps socken ligger nordväst om Simrishamn kring Verkaån med Linderödsåsen i väster. Socknen är en kuperad skogsbygd med inslag av odlingsbygd främst i ådalen. Vid tiden för enskiftet räknade man med följande byar: Brösarps by, Brösarps kyrkby, Bosarp, Lönhult, Åkaröd, Bertilstorp, Glimmeboda, Norra Björstorp, Gussaröd, Södra Lökaröd Myrestad, Bonaröd, Torrasteröd och Tuleboda. Från bronsåldern finns en gravhög, från järnåldern finns flatmarksgravar. Namnet skrevs 1274 Brysethorp och kommer från kyrkbyn. Namnet Brysethorp nämns första gången 1274. Men redan under 1100-talet hade Brösarp kyrka helgad åt S:t Margareta. Koret finns fortfarande kvar i den nuvarande kyrkan. Kyrkan byggdes om 1441, Kalkmålningar från denna tid är ännu bevarade. Under 1600-talet blev Brösarp tingsplats.

BRÖSARPS KYRKA:

Föga Känner man här den ursprungliga 100-talskyrkan, förrän man kommer in. 1800-talets utbyggnader i norr och söder har ju raserat det gamla långhuset med dess låga 1400-talsvalv, men det nya innertaket av trä blottade däremot kyrkans märkliga fond: triumfbågsväggen och absidensvalv, täckta av rika målningar, en härlig helhet av 1100-talets kyrkliga konsttradition. Blickpunkten var som alltid Kristi tillkommelse på den yttersta dagen- Kyrkan uppfördes ursprungligen på 1100-talet i romansk stil. Kyrkan var helgad åt S:t Margareta. På 1200-talet gjordes kalkmålningar som delvis finns bevarade. I slutet av 1700-talets mitt nybyggdes den norra korsarmen. Runt 1860 fick den sällskap av den södra korsarmen, och tornet byggdes om. Dopfunten av granit utfördes under 1100- eller 1200-talet. Den är gjord i enkel stil. Predikstolen gjordes på 1600-talet.

BRÖSARPS ÄLDRE KYRKOGÅRD:

Strax intill kyrkan vilar Hanna Johansdotter, det 22 åriga offret för det grymma Yngsjömordet 1889. Texten på gravstenen: Minne över Hanna Johansdotter * i N:a Björstorp 13/3 1867. Mördad av sin man Per Nilsson och hans moder i Yngsjö 28/3 1889. Sv. Ps. 480. Den arma kvinnans böner och tårar rörde dem alls intet.

ELJARÖDS SOCKEN:

Eljaröds socken. Annexförsamling till Andrarum. Uppgifterna hämtade från år 1876.

 

Ytinnehåll: 27,590 qv,-refvar eller 4,927 tunnland.

Folkmängd (1 Jan 1877): 385 män + 410 qvinnor = 795 personer.

Byar: Eljaröd och Ludaröd.

Socknen ligger midt i häradet öster om Andrarum på en höjd öfver hafvet af något under 400 fot. De högsta punkterna finnas i södra delen och derifrån sluttar socknen åt norr mot Värkeån, som flyter genom densamma på norra sidan. Jordmånen är i allmänhet svag och mager, åkern stenbunden. Endast i Eljaröds by finnes något bättre jord. Skog förekommer, men ej i större myckenhet.

Kyrkan är uppförd i äldre öfvergångsstil af tegelsten i munkband. Under de senaste åren har hon blifvit restaurerad.

Pastor: Kyrkoherde J.A. Kropp.

Klockare och organist: A. Andersson.

Information om skolväsendet finner du på sidan Folkskolan 175 år.

ELJARÖDS BY:

Vägen Ystad - Kristianstad går här genom byn som ligger mitt i storkommunen och har ortens friluftsbad där simkurser anordnas för ungdomar. (Bild och text daterat 1955).

ELJARÖDS SOCKEN: (NUTID)

Eljaröds socken ligger i mitten av häradet och är den minsta både till yta och folmängd. Går man tillbaka i tiden - så hade församlingen en folkmängd på 300 personer.

Elgeröd eller Helgeröd tyckes hafva dess namn af Helges öde eller rödja, ty den som först begynt bygga eller rödja sig plats i skogen hafver kanske hetat Helge eller Eng, emedan folket i hedendomen mycket nämndes efter djuren.

Tänker man tillbaka i tiden så fanns inte mindre än 4 st handelsaffärer, mejeri, snickerifabrik, mekanisk verkstad, 2 bysmedjor, kafé och 2 skolor. Rationaliseringsvågen har svept fram hårt över bygden.

ELJARÖDS KYRKA:

Eljaröds kyrka är av gammalt datum. I stort sett har kyrkan bevarats genom åren även om den varit föremål för smärre om och tillbyggnader. Flera av bygdens stormän ligger begravda i kyrkan och bl a finns ett gravkor i vilket står sju kistor. I slutet av 1700-talet fick kyrkan, tack vare herrskapet från Andrarum, säregna målningar på bänkar och läktare.

Dopfunten härstammar från 1200-talet.

I kyrkan finns under kyrkgolvet till höger om mittgången ett gravkor, som brukar kallas Beckska gravkoret och som innehåller ett antal förmultnade kistor. Enligt traditionen skall bl. a Alunbrukets grundare Jochum Beck vila här. Sistnämnda finns det dock ingen absolut klarhet i.

FÅGELTOFTA SOCKEN:

Fågeltofta socken har medeltida ursprung. Socknen ligger norr om Tomelilla på Österlen med Linderödsåsen i nordost. Socknen är en mjukt kuperad odlingsbygd med kuperad skogsbygd i nordost. I socknen finns byarna Bondrum, Frörum, Bontofta och Månslunda.

Lösfynd från stenåldern är funna. Från bronsåldern finns gravhögar och stensättningar.

Namnet skrevs 1344 Fulstoftä och kommer från kyrkbyn.

BONDRUMSGÅRDEN:

Bondrumsgården är en av de äldsta bevarade korsvirkesgårdarna i Skåne. Den är fyrlängad och innergården är belagd med kullersten. Mängder av intressanta bruks och prydnadsföremål.

År 1936 skänkte greveparet Germaine och Eskil Sparre gården till Albo Härads Hembygdsförening.

Bondrumsgården blev byggnadsminnesförklarad den 18 december 1963.

Bondrumsgården har en egen sida.

KRONOVALLS SLOTT:

Huvudbyggnaden har två våningar och är uppförd 1760. Den byggdes om på 1890-talet till ett slott i fransk barockstil med tornbärande flyglar, efter ritningar av Isak Gustaf Clason. Slottet ligger på en holme omgivet av vallgravar. På slottet drivs numera hotell, restaurang och konferensverksamhet. När Skåne blev svenskt såldes Kronovall 1668 till generalguvernören i Skåne, friherre Gustaf Persson Banér. Det drogs in till kronan 1692, men återlämnades 1709 till Banérs dotter Ebba, som dock snart sålde det. Från slutet av 1800-talet fram till 1991 tillhörde slottet en gren av den grevliga ätten Sparre. Då tillföll det genom en donation av ägarfamiljen en stiftelse med anknytning till Riddarhuset, som idag äger och förvaltar Kronovall med dess tillhörande jordegendom på cirka 1500 hektar.

MARIAVALL:

Jesu Moder Marias Kloster, är ett katolskt benediktinerkloster för nunnor inom katolska kyrkan i Sverige.

Mariavall är ritat av benediktinermunken Hans van der Laan och invigdes 1991. Klosterkyrkan invigdes 1995. Marken donerades till klostret av greve Erik Sparre.

Klostret driver bland annat ett oblatbageri, ett bokbinderi och en bokhandel.

Jesu Moder Marias Systraskap grundades i Malmö och tillhörde då Svenska kyrkan. 1969 flyttade systraskapet till Östra Sönnarslöv och blev 1970 ett självständigt Benediktinpriorat.

DEN HELIGE BENEDIKTS HUS:

1996 fick pater Ingmar Svantesson biskopens uppdrag att förvalta kommunitetens tillgångar och föra dess liv vidare. Detta har skett i en hyrd villa, Den Helige Benedikts Hus, i Bondrum ett par kilometer söder om Mariavall.

Abbot Adrian skriver: "År 1996 började pater Ingmar Svantesson det bendiktinska livet i Den Helige Benedikts Hus. Efter nio år menar vi dock att tiden är mogen för nästa steg: att bygga ett hus, som till sitt yttre och inre gestalt tydligt visar sitt ändamål, nämligen att vara ett hus för bön och arbete, där munkar kan göra den Helige Benedictus Regel fruktbärande för Sverige i det tjuguförsta århundradet.

Den Helige Benedictus Kloster invigdes den 21 mars 2009.

FÅGELTOFTA KYRKA:

Fågeltofta kyrka framträder som en liten helgjuten romantisk, tredelad byggnad (av 1100-tals typ), med ett kraftigt senare torn. Senare är också ett tillbygge på nordsidan, troligen från början ett vapenhus framöver "kvinnodörren". Som vanligt stammar predikstolen från tidigt 1600-tal då Christian IV var kung och Anders Sinclair hans Lehnsmand på Gladsaxehus samt ägor i socknen (Kronovall). Långhuset byggdes bredare än koret och absidan. På 1400-talet gjordes en tillbyggnad i norr och kyrkan välvdes med stjärnvalv. 1818 byggdes tornet, och då revs en klockstapel som tidigare funnits vid kyrkan. Dopfunten är från 1000-talet. Altaret byggdes 1952.

RAVLUNDA SOCKEN:

Uppgifter om Raflunda socken hämtade ur information från 1876:

 

Raflunda socken är Moderförsamling till Brösarp.

Ytinnehåll: 35,520 qv.-refvar eller 6,353 tunnland.

Folkmängd (1 jan 1877): 446 män + 443 qvinnor = 879 personer.

Byar: Raflunda, Skepparp, Knäbäcks fiskeläge.

Socknen är belägen norr om Hvitaby s:n och begränsas i öster af Östersjön samt i norr af Maglehemsån, som skiljer den från Gärds härad. Genom socknen flyter Verkeån. Socknen är mera lågländ än de angränsande trakterna och utmed hafskusten betäckt af flygsand. Säd, isynnerhet råg, samt potatis produceras till afsalu. Af skog finnes ej så obetydligt i den inre delen af socknen. Raflunda by är socknens folkrikaste och förmögnaste del. Skepparp bebos till största delen af arrendatorer under de Piperska godsen.

Skolväsen redovisas under sidan folkskolan 175 år.

Poststationen i Raflunda befordrar värdeförsändelser intill 5,000kr. och paket intill 3 skålp. Föreståndare: A. P. Sjöberg, Sadelmakare.

Kyrkan är tämligen gammal. Hon har under de senaste åren blifvit restaurerad.

Fornminnen. I Skepparps by 3 å

4 bösskott från hafvet finnes ett forntida graffält ungefär 100 famnar i omkrets med en stor mängd 6 - 8 fot höga bautastenar. I samma by finnes å en hög backe en s.k. domarering af 13 i hästskoform lagda större stenar. Vid Hafäng vid Värkeåns utlopp har stenåldersfolket haft verkstad för tillverkning af flintsaker. På ett sandfält kring en stendös vid hafsstranden träffar man nämligen en mängd skärfvor, små runda skrapare m.m. af flinta samt bitar af lerkärl. Rundtomkring stendösen finnas äfven en mängd ny af sanden betäckta lemningar af simpla eldstäder.

RAVLUNDA SOCKEN: (I nutid)

Ravlundas bys historia leder långt tillbaka i forntiden. Ordet rav betyder bärnsten och lund kommer troligen från lövskogslund. Bärnstenen användes på vikingatiden som en värdefull betalnings och bytesvara.

En stor katastrof inträffade i Ravlunda 1725 då 10 av gårdarna och 7 gatuhus förstördes genom brand. Den andra omvälvningen byn råkade ut för var enskiftet som för Ravlundas del påbörjades år 1820. 1901 öppnades järnvägslinjen mellan Ystad och Brösarp, då byggdes stationshuset och ett antal bostadshus. Skolan byggdes 1844 - 45 och undervisning bedrevs här fram till 1959.

RAVLUNDA SKOLA:

Ravlunda byalag disponerar tillsammans med Albo Härads Hembygdsförening Ravlunda gamla skola. Simrishamns kommun äger fastigheten och hjälper till med 10 000 kronor i driftsstöd om året. Som motprestation svarar vi för driftskostnader, tillsyn och underhåll. Skolan hyrs ut till föreningar och privatpersoner för möten och sammankomster.

HAVÄNGSDÖSEN:

Havängsdösens ålder uppskattas till 5000-5500 år och är en av de bäst bevarade i Norden vilket kan ha sin förklaring i att den så sent som på 1840talet efter en långvarig och hård ostlig storm dök upp ur sanden. Havängsdösen undersöktes 1869 då man fann skelettrester och en yxa.

Från en stenåldersboplats under och omkring graven kom andra fynd. I slutet av 1700-talet hittades tre brakteater av guld i närheten av Skepparpsåns mynning. Man har även funnit så kallade guldgubbar här.

RAVLUNDA KYRKA:

Ravlunda vita 1100-talskyrka - med något senare bredtorn och vapenhus, lyser från sin kustbacke vida omkring i en fornnordisk bygd. Kyrkan hyser också rika "spännande" minnen i form av en järnsmidd dörr, altare och predikstol från reformations och renässanstiden omkring 1600 (under Christian IV) - ofta bruten av krigshärjningar. Inne i kyrkan finns kalkmålningar från 1200-talet och 1500-talet. Altaruppsats dateras till 1592 och predikstolen till 1618. 1955 fick kyrkan som gåva från Vitemölle fiskeläge en skeppsmodell som hänger intill bilden av sjöfararnas skyddspatron - Sankt Kristoffer - som målades 700 år tidigare.

Strax söder om kyrkan vilar Fritjof Nilsson "Piraten". På gravstenen står texten enligt hans egen vilja: "Här under är askan av en man som hade vanan att skjuta allt till morgondagen. Dock bättrades han på sitt yttersta och dog verkligen den 31 januari 1972.

RÖRUMS SOCKEN. Annexförsamling till Vemmerlöf i Jerrestads härad. Uppgifterna hämtade från 1876.

 

Ytinnehåll: 22,760qv.refvar eller 4,064 tunnland.

Folkmängd: (1 Jan. 1877): 458 män + 455 qvinnor = 913 personer.

Byar och gårdar: Rörum, Delperöds gård, Viks fiskeläge.

Socknen ligger i sydöstra delen af häradet och gränsar i öster till Östersjön och i söder till Jerrestas härad. Vestra delen af socknen är backig och delvis skogbevuxen, östra delen är tämligen jemn. Jorden utgöres till största delen af sandig mark. Rörums by är den mest befolkade delen. Viks fiskeläge, beläget i södra delen af socknen, har omkring 300 invånare och uppgifves i 1875 års fiskeristatistik hafva fiskredskap till ett värde af 30,155 kr.

Samfärdsmedel: Gästgifvaregården i Rörum utgör skjuts till Simrishamn (1 mil), Brösarp (1,5), Stiby (1 mil). Skjutslega 1,60 milen. Gästgifvare och skjutsentreprenör: A. Andersson.

Poststationen i Rörum befordrar värdeförsändelser intill 5,000 kr, och paket intill 3 skålp. Föreståndare: N.J. Stenberg, f.d. kustvakt.

Kyrkan är gammal. Ny kyrkobyggnad är på förslag.

RÖRUMS SOCKEN: (NUTID)

Socknen har medeltida ursprung. Tätorten Vik samt kyrkbyn Rörum med sockenkyrkan Rörums kyrka ligger i socknen. Rörums socken ligger vid kusten nprdväst om Simrishamn med Linderödsåsen i nordöster.

Socknen är en odlingsbygd i öster och skogsbygd i väster. Boplatser, en långdös och en gånggrift från stenåldern är funnas samt några gravar från senare perioder.

NYA KNÄBÄCK:

Den lilla byn som återuppstod 1957, efter riksdagens beslut att utvidga Ravlunda skjutfält och därmed radera ut det gamla fina fiskeläget Knäbäck från kartan.

Den idyll som den permanenta befolkningen boddei kunde inte återuppbyggas, varför den inte flyttade med till denna nya boplats.

 

RÖRUMS KYRKA:

Från början hade Rörum en medeltidskyrka belägen söder om den nuvarande kyrkan på det som numera kallas gamla kyrkogården. Den gamla kyrkans torn rasade 1838. Det dröjde till 1877, då en byggmästare vid namn Eneberg fick i uppdrag att bygga den nya kyrkan efter ritningar av A Silvander. Den byggdes 1879 och invigdes på kyndelsmässodagen den 1 februari 1880. Predikstolen härstammar från början av 1600-talet och innehåller en baldakin med fyra fält, ett för respektive evangelist med tillhörande symbol. Altaruppsatsen kommer från 1593. Kyrkans krucifix härstammar från 1500-talet och är välbevarat, sånär som på en korsarm som har bytts ut. Rörums kyrka har två kyrkogårdar, en runt den nuvarande kyrkan, samt en på den tomt där den gamla kyrkan låg.

SANKT OLOFS SOCKEN: Församlingen utgör ensam ett regalt pastorat af 3 kl, men är tillsvidare förenad med Stiby i Jerrestads härad. Uppgifterna hämtade från år 1876.

Ytinnehåll: 41,550 qv. refvar eller 7,420 tunnland.

Folkmängd: (1Jan. 1877): 789 män + 893 qvinnor = 1,682 personer.

Byar: S:t Olof, Raskarum, Måsalycke, Atthusa och Tåghusa.

Socknen ligger mellan Fogeltofta och Rörums socknar, gränsande i söder till såväl Ingelstads som Jerrestads härad. Den tillhör Albo härads skogsbygd och har punkter af ganska betydlig höjd såsom Tåghusa 503 fot öfver havet. Jordmånen är i allmänhet svag. Skog och torfmosse finns tillräckligt. Den största torfmossen är Gidings mosse 200 tunnland. Den östra delen af socknen (Raskarums by) har största och förmögnaste befolkningen.

Kyrkan äe en af de märkvärdigaste landtkyrkor för sin ansenlighet och prydlighet samt de altaren och bildverk, som hon fått bibehålla från forna tider.

Poststationen i S:t Olof befordrar värdeförsändelser intill 5,000 kr, och paket intill 3 skålp. Föreståndare: Nils Vedberg, Nämdeman.

SANKT OLOFS SOCKEN: (NUTID)

Tätorten Sankt Olof med sockenkyrkan Sankt Olofs kyrka ligger i socknen. Socknen har medeltida ursprung. Lösfynd från stenåldern är funna. Från järnåldern finns en domarring. Offerkällan Sankt Olofs källa ligger strax norr om kyrkan. En liten bronsfigur från 900 - 700 före Kristus är hittad i socknen.

Sankt Olofs socken ligger uppe på Linderödsåsens sydligaste del och når upp till 150 meter över havet.

Socknen kallades under medeltiden "Lonkinna".

Sankt Olof som förr hette Lunkende socken har en av nordens märkligaste vallfartskyrkor; med tre helt bevarade helgonaltare, jämte S:t Olofs bild och en rik dräkt av skulptur och måleri.

SANKT OLOFS MÖLLA:

Sankt Olofs mölla byggdes år 1857. Möllan var i drift fram till 1943. Arvingarna till den siste brukaren överlämnade möllan till Albo Härads Hembygdsförening 1949. Möllan restaurerades med nya vingar 2009 och är helt funktionsduglig.

Möllan har en egen sida där ytterligare information finns.

SANKT OLOFS KYRKA:

Sankt Olofs kyrka ingår i Österlens kontrakt i Lunds stift, liksom övriga kyrkor inom Albo Härad.

Bland Skånes landskyrkor är S:t Olofs en av de märkligaste. Den ursprungliga delen uppfördes på 1100-talet och tillbyggdes på 1300-talet. Kyrkan och en närbelägen offerkälla voro helgade åt Olov den helige. Av medeltida inventarier kan nämnas altarskåp från S:t Olovs bild från 1500-talet, Mariaskåp, S:t Annas bild och treenighetsbild från slutet av 1400-talet m.m.

Sankt Olofs källa:

Olav den II Haraldsson eller Olov den Helige (ca 995 - 1030) var den norske konung som försökte ena riket mot fylkenas stormän samt kristna Norge. Olav lät döpa sig i Rouen i Frankrike. Han stupade i slaget vid Stiklastad den 29 juli och fick sin grav i Nidarosdomen. När berättelse om underverk vid hans grav spred sig fick Olav helgonrykte och kyrkan blev vallfartsort för hela Norden. I folksägnerna framstår Olav som ett skyddshelgon mot de hedniska onda makterna.

SÖDRA MELLBY SOCKEN:

 

Socknen har medeltida ursprung. Namnet var före den 17 april 1885 Mellby socken. Södra Mellby socken ligger vid kusten nordväst om Simrishamn med Linderödsåsens östra avslutning i Stenshuvud i öster. Socknen är en odlingsbygd med skogsbygd i öster vid kusten i väster. Från bronsåldern finns Kungagraven och andra gravrösen. Från järnåldern finns tre gravfält och en skeppssättning. Namnet skrevs 1313 Mäthilby och kommer från kyrkbyn.

SÖDRA MELLBY KYRKA:

Södra Mellby kyrka hade en ovanlig, tvåskeppig Nicolaikyrka, men omkring 1885 lyckades man rasera den, för att få fler bänkar i den nuvarande korskyrkan. Från den gamla Nicolaikyrkan har bevarats en bildrik dopfunt från 1200-talet. Predikstolen från tidigt 1600-tal med herrskapsvapen från Gladsax och Svabesholm. En rik altaruppsats i barock från 1660-talet. Den nuvarande kyrkan var färdig 1887. Den rikt utsmyckade altartavlan är också från 1600-talet. I vapenhuset hänger en värja av okänt ursprung.

STENSHUVUDS NATIONALPARK:

Stenshuvud blev 1986 nationalpark Parken omfattar 390 hektar. Parkens hjärta är det 97 meter höga restberget, som skjuter ut i Hanöbukten och därmed bryter den jämna strandlinjen. Parken består av lövskog till största delen. Trädarterna domineras av avenbok och bok. På våren är bokskogens mark täckt av vit, blå och gulsippor. Den södra delen är öppen hedmark med ett glest bestånd av enbuskar. Stenshuvud är en av de anrikaste och mest omväxlande nationalparkerna i Sverige. Här finns fornminnen, naturskön kust och ett rikt djur och växtliv.

KUNGAGRAVEN KIVIK:

Kungagraven i Kivik är en bronsåldersgrav som upptäcktes 1748 och beräknas vara 3000 år gammal. Gravkistan består av 8 hällar, varav 7 är intakta. Sveriges största runda gravlämning.

ÄNGAKÅSEN KIVIK:

Gravfältet Ängakåsen på Kivik har c:a 130 stensättningar. En skeppssättning och två husgrunder, samt en hålväg som ledde ner till den forna hamnen. Gravfältet betecknas som varande ett av de största kända bronsåldersgravfälten som finns i södra Skandinavien.

VITABY SOCKEN:

Hvitaby socken. Annexförsamling till Mellby. Uppgifterna daterade 1876.

Ytinnehåll: 34500 qv. refvar eller 6,161 tunnland.

Folkmängd (1 Jan. 1877): 839 män + 850 qvinnor = 1,689 personer.

Byar och gårdar: Hvitaby, Hjelmaröd, Greflunda, Torups gård, Hvitemölla fiskeläge.

Socknen är belägen norr om Mellby och S:t Olofs socknar, hvilken senare med ett par långsträckta flikar skjuter upp i densamma. I öster utgör hafvet gräns. I norr skiljer en bäck socknen från Raflunda. Socknen är rätt högt belägen och sluttar mycket brant mot hafskusten. Vid Greflunda i södra delen af socknen finnes en backe med 592 fots höjd öfver hafvet, under det höjden vid Hvitaby kyrka endast är 264 fot och vid stora landsvägen midt emot Hvitemölla fiskläge på ett afstånd af ungefär 2,000 fot från hafvet blott 30 fot. Jorden är till sin beskaffenhet medelmåttig och utgöres till största delen av sandgjord. Den bästa jorden i socknen tillhör Hvitaby och Torup. I Greflunda finnes den talrikaste och i Hjelmaröd den förmögnaste befolkningen. Hvitemölla fiskläge är rikt befolkat (200 personer, som erlägga mantalspenningar). Fiske drifves der i synnerhet stor skala, isynnerhet af sill och ål, hvilken senare till större delen uppköpes af tyskar.

Vaccinatör: f.d. Skolläraren J. Rosengren i Greflunda.

Barnmorska: Kersti Hektor i Hjelmaröd.

Mer information om skolväsendet finns på sidan FOLKSKOLAN 175 år.

 

NUTID: Vitaby är en tätort. Kyrkan ligger i Vitaby kyrkby. Att det finns två byar som heter Vitaby kommer sig av att järnvägsstationen ligger i Vitaby stationssamhälle och kyrkan ligger i Vitaby kyrkby. Stationen uppfördes 1901 sydväst om kyrkbyn när järnvägen mellan Ystad och Brösarp invigdes. Runt stationen väste samhället upp med bland annat ett järnvägshotell, en lanthandel, samt en fruktindustri. Varje år i mitten av maj hålls Vitaby marknad på torget. Det är den första skånska sommarmarknaden på året.

TORUPS SLOTT:

I landskapet mellan Ravlunda och Vitaby ligger detta vackra slott. Landskapet präglas till stor del av Torup och den till detta knutna storgodsfriften med större brukningsenheter. Den allékantade uppfarten leder fram till en vitputsad huvudbyggnad, omsluten av lövträd. Delar av byggnaden, som är försedd med trappstegsgavlar, stammar från 1600-talet. Ekonomibyggnader och stall är byggda i gråsten respektive rött tegel. Det är ett område rikt på fornlämningar.

VITEMÖLLA:

Vitemölla är en mycket vacker småort och fiskeläge. Fiskeläget är beläget vid Vitemölleåns utlopp någon kilometer norr om Kivik och består till största delen av äldre pittoreska hus. Norr om Vitemölla ligger en mycket fin sandstrand och ett naturreservat med sällsynt sandstäppsvegetation och en domarring.

VITABY KYRKA:

Vitaby 700-800 åriga tempel kan i både arkitektur och belägenhet jämföras med Ravlunda kyrka. I blickpunkten hänger det märkliga triumfkrucifixet. Kyrkan har varit en gammal försvarsanläggning, dit man tog sin tillflykt i orostider. Dopfunten tros härstamma från kyrkans allra äldsta tid och hänförs till den så kallade Maglehemsgruppen. Tornet restes på 1200-talet. Från samma tid är kyrkans mest märkliga och sevärda inslag, det hängande triumfkrucifixet. Predikstolen är från 1614 och altaruppsatsen från 1620-talet. Den vackra bänkinredningen sattes in på 1700-talet och den nuvarande målningen härrör troligen från 1828. År 1846 fick Vitemölles fiskare sin egen plats i kyrkan då en läktare byggdes, den så kallade "Videmullingaskunken". Den finansierades genom en separat insamling.